Idag lyckades jag slita mig ifrån lilla Teddan i nästan två timmar för att fixa iordning och köra Lillan. Undertiden fick hans farmor & kusin Maja passa honom. Lite jobbigt för mamma att lämna iväg skatten, men samtidigt skulle det bli otroligt skönt att komma ut och köra lite. Han hade ju ätit ordentligt och mycket precis innan vi åkte, så jag visste ju att han borde klara sig. 

 

Jag gjorde i alla fall iordning Lillan och körde sedan ut. Vi körde bort till järnvägen och tillbaka och det var helt sjukthur laddad hon är nu! Jag fick korta tömmarna drygt en dm och sedan sitta och hålla i henne rejält! Trots det travade hon på i ett rejält joggingtempo och drog järnet på de ställen hon brukar få öka lite. 

 

Det var helt galet kul att köra henne nu, dels för att hon kändes så snuskigt fin och dels för att det var bara kul att komma ut och köra, utan att ha en stor mage ivägen dessutom!

 

 

I dag har jag & Ted iaf försökt tvätta, men konstaterade ganska fort att det inte fungerade då tvättmaskinen visst fortfarande var trasig. Ted fick då "provköra" bärselen för första gången & med hjälp av en filt som extra stöd så satt han helt okej där i & verkade rätt nöjd. Väl inne i huset igen (tvättstugan ligger i källaren & man måste gå ut för att komma dit) så fick Ted lägga sig på fällen igen, efter en kortare matstund, undertiden som jag plockade undan lite och städade undan det värsta.

När städningen var klar satte jag igång att köra första "styrkepasset" från min nya träningsbok. Det mjukstartade med uppvärmning följt utav lättare styrkeövningar som fokuserar på bålmuskulaturen och att hitta musklerna igen. Dagens övningar var höftlyft, dra in naveln, diagonala benlyft, doppa hälen, död insekt samt plankan, både rak & på sidan. Nog känner man att musklerna är inte vad de har varit, 3x30 sekunders planka har nog aldrig varit så jobbigt! Annars jobbar jag på med barnvagnspromenader (minst 45 min varannan dag), knip & andningsövningar. 

Visst de är lite tajta men de sitter mkt bättre än gravid-jeansen! Magen är fortfarande mjuk & väldigt degig, men det kommer väl. Tyvärr har jag inte kunnat väga mig än heller...

I dag var det då dags för Lillan att sätta igång med träningen igen. Pelles mamma fick passa Ted undertiden som jag hjälpte Pelle att sela. Det var en väldigt ivrig och glad tjej som stod i gången och väntade på att bli färdigselad. Lillan hade varit riktigt pigg och studsat en del med rumpan under passet. Hon fick mjukstarta träningen med att jogga "rundan" (ca 8 km) och Pelle tyckte att hon kändes riktigt fin och det lilla jag såg verkade jättebra.

 

 

Undertiden som Pelle körde så gick jag och "farmor" en promenad på ca 45 minuter. Det är så skönt att få komma igång och röra på sig. Jag har ju som sagt tänkt försöka komma igång med träningen nu igen, så målet den här veckan är att försöka ta en promenad varje dag. Vi mjukstartade med en 20-30 minuters promenad igår, men resten av veckan ska jag försöka gå 45-60 minuter i raskt tempo. Tyvärr ska det visstbli rejält kallt imorgon och då känns det inte jätteoptimalt att dra med Ted ut. Vi får se hur kallt det blir, kanske att det fungerar om jag lägger en filt för öppningen, så att det inte blåser något in i vagnen. Annars så har jag börjat köra lite andningsövningar och knipövningar som finns i Olgas bok "Träning för nyblivna mammor". Kan beskriva övningarna lite mer någon annan dag. Än så länge känns det bra och förmodligen drar jag igång med "styrkeövningarna" på måndag, då kommer jag rätt i "schemat" i boken. 

 

Glad häst!

 

Teddan med sitt nya andningslarm som han fått av mormor & morfar. Nu kan mamma sova lite lugnare på nätterna :)

 

Sötaste ungen! ❤

 

Efter affären åkte vi till stallet, där fick jag börja med att amma Ted igen. När han var mätt & belåten packade vi ner honom i vagnen för att ta en promenad på ca 20 minuter i friskt tempo. 

Nu myser vi i soffan efter att ha ätit 15-målet. Ikväll väntar mer mys & tacos till middag :)

Mys i sängen.

Eftersom jag inte vill att hon ska starta nu när jag inte kan åka med henne så kommer hon nu få en lite lättare träningsperiod med lugnare jobb.

Var att när vi åkte hem till min mormor i Västerås på Annandagen för att äta en trevlig middag med mammas släkt, så började jag få välditg kraftiga sammandragningar. Väl hemma hos mormor fick jag gå och lägga mig på sängen för att ta det lugnt och hoppas på att de skulle ge sig, men icke. Sammandragningarna hade börat bli rejält kraftiga redan vid 13-14 tiden på em. och kom med ca 7 minuters mellanrum. Runt 18-tiden ringde jag till förlossningen i västerås för att fråga dem vad jag skulle göra. Då kom värkarna med 4-5 minuters mellanrum. Jag fick rådet att fortsätta ligga ner, ta det lugnt och sedan ta 2 st Alvedon och hoppas på att det skulle ge med sig och de bad mig att återkomma om 1,5-2 timmar. Efter nästan 2 timmar ringer jag in igen och då värkarna fortfarnade är lika starka, om inte starkare och nu kommer med knappa 3 minuters mellanrum så vill de att jag ska komma in direkt. Min moster, som också var hos mormor, arbetar som undersköterska på gyn & bb i Västerås och hon skulle in för att jobba natt, så jag fick åka in med henne. 

 

Väl framme på förlossningen kopplar de mig till en CTG-maskin för att kolla bebis hjärtljud och se hur starka samt hur ofta mina sammandragningar var/kom. Efter att ha legat med CTG:n i drygt 20 minuter konstaterade de att jag hade 5 värkar på 10 minuter, som dessutom var ganska starka. Så en läkare kom in och undersökte mig med ultraljud, både vanligt & vaginalt. Det konstaterades att livmoderhalstappen var förkortad med ca 2 cm, jag hade fått lättare blödningar och förlossningen var igång. Jag fick snabbt byta om till sjukhuskläder och lägga mig i en säng på förlossningen. Där fick jag en spruta med Brickanyl som skulle få livmoderna att slappna av och därmed få sammandragningarna att upphöra, samtidigt som det gav mig jordens hjärtklappningar. Jag fick även en spruta med kortison eller liknande som skulle påskynda utvecklingen av bebis orgon och då framförallt lungorna och andningsmekanism. Då sammandragningarna gav med sig något, men fortfarande kom och var ganska starka så kopplade de även ett dropp på mig och då lugnade det ner sig. 

 

Dagen efter (fredag) så blev jag skjutsad med ambulans hem till Eskilstuna. Jag fick fortfarande inte gå någonstans utan var tvungen att hålla mig liggande och med droppet inkopplat. Jag fick dessutom den andra dosen med kortison till bebisen. På lördag em kopplade de bort droppet, men då värkarna drog igång igen så fick jag en ny spruta brickanyl som gjorde mig helsnurrig med hjärtklappningar men samtigigt fick värkarna att lugna sig. Även under söndagen fick jag hålla mig liggandes. Under dagen hade värkarna hållt sig lugna, jag hade en svag värk ungefär var tionde minut bara, men mot kvällen så drog det igång ordentligt och jag fick två doser brickanyl vilket resulterade i att jag var rätt borta i skallen hela kvällen. 

 

Under måndagen fick jag gå upp och gå lite och de hade då sagt att jag inte skulle få någon mer brickanylspruta. Men när värkarna drog igång på tisdagen igen så fick jag ytterligare en spruta Brickanyl och blev dessutom undersökt av en läkare. Livmoderhalstappen var då helt utplånad och jag var öppen för ett finger. Under onsdagen höll sig det hela dock väldigt lugnt, vilket resulterade i att jag på torsdagen, när jag gick in i v. 34 och bebis då var 33 hela veckor, fick åka hem. Jag fick med mig ett sjukskrivningsintyg som sa att jag är sjukskriven på heltid och stränga order om att ta det lugnt och vila mycket. 

 

Efter en vecka, sängliggandes på sjukhus så kan ni ju gissa hur det kryper i kroppen på mig! Pelle springer runt och fixar med allt möjligt, som städning, disk, tvätt osv. i förebyggande syfte för att jag inte ska få för mig att göra något sånt eller behöva lyfta tungt. Så idag ska jag och mamma tillsammans städa i garaget (ponnyernas utselningsplats & selkammare) och sen ska jag få börja sortera gamla bilder som ska sättas in i album, leta fram vilka bilder från datorerna som ska framkallas för att sättas in i fler album osv.