Första dagen fick jag ligga i en egen sal inne på BB, men då neo ligger precis vägg i vägg med BB så kunde jag gå och hälsa på honom precis när jag ville.

Jag var ganska trött första dagen, men mådde ändå riktigt bra. Enligt sköterskorna såg jag tydligen oförskämt pigg ut redan direkt efter förlossningen (tänkte berätta mer om den sen).

 

Men redan dagen efter (lördag) så fick vi under eftermiddagen ett eget rum, ett samvårdnadsrum, där jag och Pelle får bo tillsammans med Ted och själva lära oss ta hand om honom. Tydligen är han väldigt "klar" och stark för sin ålder. En sköterska berättade att hon skulle ha gissat på att han var MINST en vecka äldre än han är. 

Hur som helst så bor vi nu i ett sånt rum och det känns lite som att jag aldrig mer kommer få sova ordentligt! Ted äter var 3:de timme och den processen tar ca 60 min, då det ska kollas syreupptagning, puls och temp, blöjan ska bytas, han ska ammas lite och sen sondmatas. Inte riktigt varje tillfälle, men nästan, så måste jag dessutom pumpa brösten för att först få igång & sedan hålla igång mjölken (just nu känner jag mig mer som värsta mjölkkon då mina bröst producerar mängder med mjölk, mer än dubbelt så mycket som han äter!) Vilket gör att jag sällen kan sova mer än en timme i sträck. Dessutom består varje morgon mellan 8-11 av x-antal besök in på rummet av sköterskor eller läkare som ska ta prover eller berätta hur det ligger till eller städpersonal som ska städa i rummet (dryra sömntimmar som försvinner). Vid varje skiftbyte kommer dessutom sköterskorna och presenterar sig och kollar läget och det känns som att de alltid lyckas komma när man precis somnat... 

 

Dagarna nu ägnas alltså åt att tvätta, byta och mata Ted, mjölka brösten, äta något själv och försöka duscha nån gång då och då för att sen sova så ofta det går. Jag insåg igår att jag inte har varit utomhus sedan förra torsdagen och inte ens sett min häst sedan annandagen! Eftersom mina värkar drog igång redan då blev jag först inskriven på förlossningen i en vecka med strikta order om att hålla en horisontell position, när jag sedan äntligen fick åka hem var jag tvungen att fortfarande hålla mig lugn och vila så mycket som möjligt. Jag fick alltså inte åka till stallet, så det var min kära sambo som fick ta hand om allt då. 

 

Just nu känner jag att jag har en ganska lång och tuff väg tillbaka till montésadel. Jag menar hur mycket tappar man inte av bara själva graviditeten i sig? Det blir ju inte direkt bättre av att jag bara har fått ligga ner/vila/sitta i soffan i drygt tre veckor... Som tur är gick jag inte upp så mycket i vikt under själva graviditeten ( ca 8 kg bara) så vikten lär ju inte ta allt för lång tid att få bra (har tyvärr inte kunnat väga mig än efter förlossningen) men konditionen! Strax innan jul köpte jag däremot en julklapp till mig själv, en bok som handlar om hur man tränar upp kroppen efter förlossningen: Träning för nyblivna mammor - av Olga Rönnberg och av mina snälla föräldrar fick jag alla redskapen jag behöver i julklapp (pilatesboll & matta, hantlar, kettleball och resårband). Så just nu längtar jag efter att få åka hem och komma igång med träningen!