Var att när vi åkte hem till min mormor i Västerås på Annandagen för att äta en trevlig middag med mammas släkt, så började jag få välditg kraftiga sammandragningar. Väl hemma hos mormor fick jag gå och lägga mig på sängen för att ta det lugnt och hoppas på att de skulle ge sig, men icke. Sammandragningarna hade börat bli rejält kraftiga redan vid 13-14 tiden på em. och kom med ca 7 minuters mellanrum. Runt 18-tiden ringde jag till förlossningen i västerås för att fråga dem vad jag skulle göra. Då kom värkarna med 4-5 minuters mellanrum. Jag fick rådet att fortsätta ligga ner, ta det lugnt och sedan ta 2 st Alvedon och hoppas på att det skulle ge med sig och de bad mig att återkomma om 1,5-2 timmar. Efter nästan 2 timmar ringer jag in igen och då värkarna fortfarnade är lika starka, om inte starkare och nu kommer med knappa 3 minuters mellanrum så vill de att jag ska komma in direkt. Min moster, som också var hos mormor, arbetar som undersköterska på gyn & bb i Västerås och hon skulle in för att jobba natt, så jag fick åka in med henne. 

 

Väl framme på förlossningen kopplar de mig till en CTG-maskin för att kolla bebis hjärtljud och se hur starka samt hur ofta mina sammandragningar var/kom. Efter att ha legat med CTG:n i drygt 20 minuter konstaterade de att jag hade 5 värkar på 10 minuter, som dessutom var ganska starka. Så en läkare kom in och undersökte mig med ultraljud, både vanligt & vaginalt. Det konstaterades att livmoderhalstappen var förkortad med ca 2 cm, jag hade fått lättare blödningar och förlossningen var igång. Jag fick snabbt byta om till sjukhuskläder och lägga mig i en säng på förlossningen. Där fick jag en spruta med Brickanyl som skulle få livmoderna att slappna av och därmed få sammandragningarna att upphöra, samtidigt som det gav mig jordens hjärtklappningar. Jag fick även en spruta med kortison eller liknande som skulle påskynda utvecklingen av bebis orgon och då framförallt lungorna och andningsmekanism. Då sammandragningarna gav med sig något, men fortfarande kom och var ganska starka så kopplade de även ett dropp på mig och då lugnade det ner sig. 

 

Dagen efter (fredag) så blev jag skjutsad med ambulans hem till Eskilstuna. Jag fick fortfarande inte gå någonstans utan var tvungen att hålla mig liggande och med droppet inkopplat. Jag fick dessutom den andra dosen med kortison till bebisen. På lördag em kopplade de bort droppet, men då värkarna drog igång igen så fick jag en ny spruta brickanyl som gjorde mig helsnurrig med hjärtklappningar men samtigigt fick värkarna att lugna sig. Även under söndagen fick jag hålla mig liggandes. Under dagen hade värkarna hållt sig lugna, jag hade en svag värk ungefär var tionde minut bara, men mot kvällen så drog det igång ordentligt och jag fick två doser brickanyl vilket resulterade i att jag var rätt borta i skallen hela kvällen. 

 

Under måndagen fick jag gå upp och gå lite och de hade då sagt att jag inte skulle få någon mer brickanylspruta. Men när värkarna drog igång på tisdagen igen så fick jag ytterligare en spruta Brickanyl och blev dessutom undersökt av en läkare. Livmoderhalstappen var då helt utplånad och jag var öppen för ett finger. Under onsdagen höll sig det hela dock väldigt lugnt, vilket resulterade i att jag på torsdagen, när jag gick in i v. 34 och bebis då var 33 hela veckor, fick åka hem. Jag fick med mig ett sjukskrivningsintyg som sa att jag är sjukskriven på heltid och stränga order om att ta det lugnt och vila mycket. 

 

Efter en vecka, sängliggandes på sjukhus så kan ni ju gissa hur det kryper i kroppen på mig! Pelle springer runt och fixar med allt möjligt, som städning, disk, tvätt osv. i förebyggande syfte för att jag inte ska få för mig att göra något sånt eller behöva lyfta tungt. Så idag ska jag och mamma tillsammans städa i garaget (ponnyernas utselningsplats & selkammare) och sen ska jag få börja sortera gamla bilder som ska sättas in i album, leta fram vilka bilder från datorerna som ska framkallas för att sättas in i fler album osv.