Jag vill gärna ha lite marginal till loppen. Oftast går jag upp efter loppet, ett fåtal gånger har jag gått ner i vikt & de har oftast sina förklaringar. De gånger jag har gått ner i vikt är då: 1) jag har ridit både kval & lopp och då vägt in innan loppet & sedan bytt schabrak/vojlock till en ny torr. 2) Loppet jag red blev avblåst & kördes igen 2-3 timmar senare. 

Att man går upp i vikt är rent fysiskt det som ska ske... Många påstår att de går ner i vikt på grund utav att de har svettats så mycket. Men om man svettas, så fastnar ju faktiskt den svetten i kläderna, den försvinner ju inte. Sen tror jag även att våra vågar fortfarande är liteför bristfälliga. Man väger olika på olika banor, väger du två gånger direkt efter varann med exakt samma utrustning kan vikten ha gått upp/ner något hekto.

 

Självklart tror jag att viktpendlingen även beror lite på vad förslags utrustning man har. De flesta/många rider med shabrak/vojlockar under nummervojlocken & det schabraket/vojlocken blir ju då självklart blött utav att hästen svettas & sugs upp i schabraket/vojlocken. Vissa banor har dock fortfarande "plastvojlockar" (ex. Örebro) & om man har schabraket/vojlocken över nummervojlocken sugs inte svetten upp & då blir risken för att man går ner i vikt större. 

 

Själv brukar jag försöka väga in runt 65,3-65,7. På banor med "plastvojlockar" ser jag till att ha lite mer marginal. Dessutom ser jag alltid till att ha varit på toa precis innan vägningen, så att jag inte förlorar vikt på så sätt. Dessutom brukar jag även försöka dricka ordentligt efter värmninen. Några gånger när jag inte har haft med mig tillräckligt med vikt och bara kommit upp i 65,0-65,1 brukar jag köpa både dricka och något enklare att äta. Jag vill inte äta för mycket innan loppet, då jag brukar kunna känna mig tung i magen = inte kul att rida så.

 

Jag tycker att minimivikten är bra. 65 kilo (med utrustning) är en vikt som de flesta enkelt kan hålla med rätt kost och utan att behöva hetsbanta. Minimivikten infördes för att motverka anorexia & hetsbantning inom montén. Det krävs inte samma hysteriska viktkontroll som finns bland annat inom galoppen. 

Jag vet att en hel del ryttare släpar med sig mängder utav blyvikteroch anser att vikten borde sänkas. Till en viss del kan jag hålla med om det & jag tycker att ca 60 kg fortfarande skulle kunna vara okej. Men majoriteten av ryttarna är vuxna och som vuxen väger man i regel mer än vad man gör som 16-åring. Visst är många utav ryttarna idag små, unga och väldigt smala. 

 

Det är ju självklart så att man som tränare inte gärna låter hästen släpa runt på mer vikt än vad de andra hästarna går med & därför vill ha en ryttare som väger in hyfsat nära minimivikten. Hade minimivikten inte funnits vill tränaren självklart ha en så lätt (&duktig) ryttare som möjligt & då är jag övertygad att hetsbantningen ökar.

 

Jag har varit med & ridit i ganska många år nu & stod själv där som 19-åring med 10-15 kilo extra vikter, vilket jag inte behöver idag. Jag vet att det är jobbigt att släpa alla vikter. Men jag tycker ändå att det är en mycket bra minimivikt. Många små & lätta ryttare (absolut inte alla!) är just för små & lätta, de orkar inte hålla emot de större och lite starkare hästarna. Jag har sett alltför många hästar fara iväg okontrollerat, antingen i trav eller full galopp, med någon liten tjej  hängandes i tyglarna. Att vara montéryttare är fysiskt påfrestande och det krävs en hel del utav ryttaren, både konditionsmässigt & i styrka. 

 

Som sagt, nu släpar jag inte alls lika mycket vikter, oftast räcker detmed ett tjockare schabrak, gelepadd & en teddypadd. Ibland har jag lite bly i stövlarna oxå ;)

 

Jag är ju fortfarande väldigt engagerad inom ponnytravet & även där mycket inom montén. När minimivikten infördes i "stora" travet infördes även vikter inom ponnytravet. Tidigare hade vi bara gått efter propotionalitet. "Felet" ponnytravet gjorde var att införa maxvikter (45 kg kat A, 60 kg kat B). Det som hände medponnymontén var att barnen nu började banta, de vågar inte äta eller dricka något under tävlingdagen, vilket leder till svimfärdiga  barn som ska ut & rida lopp. 

 

Jag förstår på ett sätt att  en maxvikt infördes. Men problemet nu är att barnen svälter sig själva, ryttarna (framförallt kat.A) är inte längre propotionerliga de är ofta väldigt långa & vet själva om det, men rider ändå förde klarar vikten. Nu tycker inte jag att längden i sig är så jätteallvarlig, men när ryttare på nästan 160 cm rider på shettisar på knappa metern så har det gått för långt. Förr var ryttarna mindre, de vägde fortfarande inte så mycket mer men var betydligt kortare. 

 

Jag vet flertalet små (framförallt shettis-) ryttare som inte får rida längre då de inte klarar vikten. de är absolut inte för tjocka eller för långa. Härom dagen pratade jag med en mamma vars son rider monté på shettis. Den killen är jätteliten & lätt, men han är nu bara ett kilo från maxvikten (på grund utav att han just är en kille=tyngre) och är jätteledsen på grund av detta. Han har börjat peta i maten veckan innan tävling & äter ingenting den dag han ska rida loppet. Rent sagt tragiskt!