Veckans ämne: Drömmar
Ligger lite efter med veckans ämne som vi har på FB-gruppen: Travbloggar. Den här veckan var det min mamma: Ann som bestämde veckans ämne, som är Drömmar!
Drömmar då, vad skriver man om det? Jag ska försöka hålla mig till mina drömmar inom travet. Om vi börjar med de drömmar jag hade när jag var yngre så handlade det mycket om ponnyerna. Jag har en gammal skoluppgift vi gjorde när jag började sjuan, d.v.s. när jag var 13. Uppgiften hette "Boken om mig" och i ett kapitel skulle vi skriva vart vi skulle vara om 10 år. Att läsa den boken nu i efterhand har varit otroligt kul (tack mamma & pappa som envisades med att spara den!). Hur som helst, i kapitlet "jag om 10 år" skrev jag mycket om mina drömmar med ponnyerna och många utav dem har blivit uppfyllde. Jag hade precis börjat med ponnytrav då och drömde om att få köra vissa större lopp. Jag hade skrivit att Monita skulle ha fått ett ljusbrunt stoföl, hon hade varit 2:a i 5-års mästerskapet och sedan vunnit 6-års championatet. Vi skulle ha deltagit i Guldstoet med en tredjeplats som bäst och hon hade varit medi Monté SM och varit bland de 3 första. Självklart var det även en dröm att få köra Elitloppet med henne.
Fanny Leaf
Mycket av det stämmer som sagt. Monita fick 2005 ett ljusbrunt stoföl (Montró), 2001 var vi 3:a i 5-års och året efter kom vi 2:a i 6:års efter en onödig galopp på upploppet vilket gjorde att vi inte han ikapp ledaren. Vi har ställt upp i Guldstoet ett flertal gånger och har flera fina placeringar i det loppet, där en tredjeplats är bästa resultatet. Monté SM har hon startat i även det flera gånger, men det tog många år innan vi kom runt odiskade. 2009 var sista året jag red henne på SM och då kom vi i mål som 4:a. På SM 2010 hoppade duktiga Julia Pettersson upp i sadeln för första gången och red henne till en andraplats på 1.47,5, bara 4 tiondelar från ett nytt svenskt rekord. Även här var det en galopp i sista sväng som ställde till det. Hon hade förmodligen inte kunnat vinna, men förmodligen hade hon tagit rekordet. Trots detta är hon det snabbaste stoet någonsin i monté SM. Året efter var hon tvåa igen efter en knackig säsong efter en rejäl skada under våren. Vi har även deltagit i Elitloppet två gånger.Först 2004, då var vi fyra, sen 2010 igen och då vart vi 3:a trots två rejäla galopper. Monita har nu lagt tävlingsskorna på hyllan och fick i fjol ytterligare ett stoföl. En bleksvart tjej e. Panter som nu heter Tusens Måntoka M.
Elitloppet 2010
Monté SM 2012
Måntoka
Montró har fortsatt med att uppfylla mina drömmar om att få en framgångsrik uppfödning, både på travbanan och i utställningsringen. Som 2-åring blev hon unghästchampion och som 3- och 4-åring deltog hon i först kriteriet (dg4) och derbyt (4:a). Som 5-åring var hon 3:a i 5-årsbaggen men blev diskad som 4:a i 5-årsmästerskapet. Hon har fortsatt vait framgångsrik på utställningarna och ligger relativt stadigt på 41-42 poäng och har vunnit en hel del klasser och blivit reserv BIS. Montró är nu påväg tillbaka till travovalen efter ett års mammaledighet. Hon fick i sommras ett ljusbrunt stoföl, Tusens Måntuva M e. Panter.
Montró
Måntuva
Så nu är det upp till lilla Harryettie att fortsätta uppfylla mina drömmar. Bara att ha henne här är ju trotsallt en dröm. Första gången jag såg Majesty of Rock så tyckte jag att han var så otroligt vacker och ville så jättegärna ha en avkomma efter honom och började lite smått planera hur jag skulle lyckas fåtag på en sådan... Jag ville ju såklart att avkomman skulle bli grå även den och sen ville jag helst ha ett sto då jag gillar ston bäst (konstigt nog). När jag sedan hittade Harryettie på FB kunde jag inte låta bli att höra av mig och nu står hon här!
Framtida drömmar då... Det vore kul att få vara med någon gång under Elitloppshelgen med stor häst, gärna monté, men det är så otroligt tufft! En mer realistisk dröm är att bli "Årets montéryttare" igen på Sundbyholm och att få rida Ryttar SM eller Monté SM, men det tar vi sen när Lillan börjar starta monté ;) Månadens häst och nomineringar till årets .... (häst, 3-åring, 4-åring, osv) vore så otroligt kul! Men det viktigaste är ju att vi får fortsätta vara friska och hela :)
VECKANS ÄMNE: Hur tränar du för att bli en bättre ryttare?
VECKANS ÄMNE: (främst till montéryttare men alla strävar väl efter god fysisk hälsa? En kusk behöver nog också vara i form)
Hur tränar du för att bli en bättre ryttare? Hur ofta? Övningar? Gym?
Hur tränar du för att bli en bättre ryttare? Hur ofta? Övningar? Gym?
Jag har varit extremt dålig under den här hösten/vintern på att träna mig själv. Det har nog mycket berott på att vi inte har några montéhästar kvar (förutom Lilo som var sjuk nästan hela hösten), Lillan, Deli & Marid är än så länge för unga för att montétränas. Dels har skolan haft en stor del i det, då vi skrev examensarbetet i höstas och gick sista terminen på utbildningen vilket innebar en hel del jobb och tid. Så motivationen har ju inte varit helt på topp.
När jag började rida monté så tränade jag ingenting annt än att rida. Men då arbetade jag heltid i ett travstall och min största uppgift då var att ridträna hästarna. Stallet låg på travbanan och där ligger hagarna utanför stallbacksområdet. En dag med stegräknare på jobbet visade att enbart ut- och intag av hästarna resulterade i 18 000 steg... Vilket är ganska mycket. Hursom helst, jag red 4-5 hästar om dagen på jobbet och då var det alltid minst 3 utav dessa som gick montéintervaller, 6*900 meter vilket jag nu nästan aldrig gör, då det sliter mer än det gör nytta att rida intervaller. Dessutom hade jag då ett gäng ponnyer och red minst 2 turer med ponnyerna varje dag. Så jag fick nog den träning jag behövde, jag förstod inte vad de andra ryttarna gnällde om med att det skulle vara så jobbigt att rida lopp.
Men efter att jag börjat plugga och slutade arbeta i stall red jag inte alls lika mycket längre. Jag pluggade till idrottslärare och under de praktiska terminerna hade vi väldigt mycket fysiska aktiviteter, vilket gjort att jag inte behövde tränaså mycket annat då heller.
Förra sommaren började jag att gå på gym ihop med en kompis och det kände jag gav resultat, framförallt i ryggen. Jag brukar försöka springa lite under de perioder jag inte ridit så mycket. Jag tror att det är viktigt att träna både kontidion och styrka, framförallt som montéryttare. Att exempelvis springa och cykla är utmärkta övningar för att öka konditionen. Övningar som tränar ben, armar, rygg och mage är också viktiga för att kunna bibehålla en stabil sits under hela loppet. Men för att hitta den sits som passar dig anser jag att det som nästan är det viktigaste är att rida mycket, framförallt med kortare läder. Man behöver nödvändigtvis inte alltid rida i tävlingssadel och tävlingsläder, men med en hoppsadel/träningssadel kan man få hyfsat korta läder och genom att stå upp så mycket som möjligt tränar man upp ben och bål för att få den styrka som krävs för att orka stå i tävlingssits. Självklart är det bra att rida i tävlingssadeln och tävlingslädren också, just för att hitta hur du vill stå för att hitta din stil.
Gymmet på Kap Verde
Sandra på gymmet :)
VECKANS ÄMNE: Dressfärg, tävlingsutrustning och färger under tävling.
Varför valde du färgerna som nu används på din tävlingsdress? Varför har tävlingshästen du kör just den färgen på bröstat, luvan eller selunderlägget? Är det av någon speciell anledning det blev just de färgerna, är de favorit färgen, stallfärg eller bara slumpen att det blev "era färger och mönster"?
Berätta, förklara och visa gärna bilder på era tävlingsfärger! :D
Berätta, förklara och visa gärna bilder på era tävlingsfärger! :D
Min dress jag har nu är rosa och grå. Rosa har alltid varit min favoritfärg och jag har alltid haft en massa rosa prylar. Men jag har inte alltid haft rosa dress. När jag började med travet (ponnytrav) som 12-åring (1998) så fanns det i princip inga rosa saker, varken inom ridningen eller travet. Så då valde jag det näst bästa efter rosa, nämligen rött och det hela började med en röd hovkrats som jag köpte på Strömsholm när jag var på ridläger som 9-åring. Borstlådan fylldes sedan på med fler röda prylar och (!) EN ROSA BORSTE! Jag lyckades mot förmodan hitta en rosa borste när jag var 9-10 år gammal! Så den fick så fint ligga där i ryktlådan och skära sig mot alla röda saker. Den rosa borsten har jag faktiskt kvar än idag :)
Så min första dress var helröd, men den tröttnade jag på rätt fort och insåg att jag villa ha någon mer färg i dressen. Så 2001 bytte jag till en röd dress med vit vinkel och den hade jag kvar hela ponnytiden och även under mina första år i "stora" travet. När min röda dress i slutet av ponnyåren gick sönder passade jag på att byta till rosa. Eftersom jag ändå behövde en ny dress så såg jag helt enkelt till att registrara ny dressfärg när jag ändå var i farten :)
Nu finns det massor med rosa prylar och det känns lite som om att det har blivit rosa-hysteri. "Alla" ska ha rosa nu. En anledning skulle kunna vara att det i och med monténs framväxt blivit fler tjejer inom sporten och många tjejer gillar just rosa.
Jag tycker att det är väldigt snyggt när hästens utrustning matchar. När andra kuskar kör mina ponnyer så brukar jag mest köra på vit utrustning, så att det inte skär sig ;)
Lovisa har ju rött i sin dress, så då kan ponnyerna fortsätta ha rött, men Thildas dress är turkos, så där blir det nog mest vitt :)
Ponnyerna tävlar fortfarande i rött och vitt eller i bara vitt.
Monita hade från början rött och vitt på all utrustning, men då hennes namnförbygel försvann...
... så bytte vi till helvitt.
Montró tävlade även hon i rött och vitt...
... Men nu när Lovisa tar över styrningarna (och det röd/vita selunderlägget har sett sina bästa dagar) så har vi bytt till vitt selunderlägg även på henne :)
Panter däremot har hela tiden tävlat i vitt... Mest för att det är såå snyggt mot hans svarta :)
Även Lilo tävlar i vitt.
Gamla dressen...
i två versioner :)
Och så nya rosa dressen :)
Lilla Harryettie kommer ju att bli vit någon gång i framtiden och vitt på en vit häst känns sådär, så här kör vi på ROSA!!! :)
Veckans ämne: QH eller rem?
Den här veckan diskuterar vi QH & remsele. Vad man föredrar, åsikter och vilken man använder.
Jag använder lite olika selar, framförallt på ponnyerna. Till Lillan har jag en Qh-sele som jag både hemma och på tävling (när den dagen kommer) när hon går med sulky, långvagn eller lätta rockarden. Däremot har hon remsele till tunga rockarden.
Ponnyerna har bara Qh-sele till tävling eller om de tränar med långvagnen (vilket de gör väldigt sällan & just nu är det nästan bara Panter som använder den). Annars använder de remsele till rockarderna och bröstsele till maratonvagnen & flakvagnen. Har även bröstselar när de går i par och ibland även med rockard.
Jag kan inte säga vilket jag föredrar, då jag gillar alla tre varianter av selar, men jag föredrar olika vid olika tillfällen.
Qh - Älskar Qh vid tävling eller motionskörning med lättare vagnar. Det går fort och smidigt att sela på, framförallt är det väldigt skönt när fingrarna är stelfrusna och man absolut inte vill stå och remma. Kan däremot bli vansinnig på Qh om de blivit lite skevt eller om vagnens fäste är aningen för tjockt för selens, så att man är tvungen att "rucka" loss vagnen.
Rem - Gillar det framföraltt när vagnarna blir lite tyngre. Jag pplever det som att vagnen blir aningen mer stabil och stilla med rem.
Bröstsele - kom med som en liten extra variant. Bröstselen jag har är väldigt lik en travsele och späns för med en blandning av Qh-fäste och rem. Vi har inte metallhållarna, men vagnen träs igenom skalmöglorna och stabiliseras sedan med hjälp utav en extragjord. Den gjoden går igenom skalmöglorna och sedan under magen och gör så att öglorna ligger stilla längs med sidorna. Hästen drar sedan med draglinorna som är fästa i bröstan och bromsar med hintertygt (bakselen - ser ut om en brösta till rumpan :P ). Skalmarna är på så sätt lösa och hålls bara upp i öglorna. Den här förspänningen används till 4-hjulsvagnarna, ska jag köra med rockard sätter jag ibland fast en skalmrem i gjorden, så att vagnen inte ska tippa upp.
Bröstselen med rockard
Bröstsele & maratonvagn
En annan variant av bröstsele som jag använder till paret
Paret framifrån...
Remsele, rockard och kortbrösta
Remsele, rockard och långbrösta
Remsele, brösta med draglinor, rockard med svängel.
Qh-sele & sulky
Qh & långvagn (speedcart)
Remsele och långvagn
Remsele & tungr ockard med långbrösta fäst i rem som går genom trissor.
VECKANS ÄMNE: Vad gör du för att förebygga skador
Något som jag använder mig mycket utav är "Back On Track". Jag har upplevt att det har god effekt på hästarna och märker skillnader på dem, framför allt benpaddarna tycker jag är effektiva. Framförallt efter hårdade jobb får mina hästar stå med BoT-täcke och ibland även paddarna, lite olika beroende på vad det är för häst.
Lillan med BoT-bandage & BoT-täcke
Ibland använder jag mig även utan Blue Lotion liniment på ben & bakknän samt Arnika gel för att massera rygg, bog & insida/baksida lår. Ibland har jag isgel på benen, varierar lite där, beroende på vad jag känner för och vad som finns hemma.
Jag använder mig även utan en mycket duktig Equiterapuet som med jämna mellanrum kollar igenom mina hästar. Dessutom är mamma & pappas granne veterinär och kan kolla hästarna om det är något problem.
Med själva träningen försöker jag se till att hålla träningen varierad och på varierande underlag. Har jag står nu har vi underbara kör och ridvägar. Mängder med grusvägar att köra på, vi har två olika slingor att köra på, den ena är väldigt kuperad och den andra är mer flack, nästan helt utan backar. Dessutom har vi en 1000 meters rakbana som är "halvtung", en 600 meters tungsandbana, jättefina skogar att rida i och asfaltsvägar att skritta på i slutet av den ena slingan. Dessutom har vi bara ca 10 minuters bilväg till Sundbyholmstravet där vi också kan träna. Det jag skulle önska mig är en paddock att rida dressyr i... Men det finns i ett utav grannstallen, så man kanske skulle pallra sig dit och fråga om man får hyra in sig där någon gång :) Det finns även ridhus 10-15 minuter bort där man får hyra in sig.
Träningen försöker jag som sagt hålla varierad. Undefär två dagar i veckan går mina hästar lite hårdare jobb i form av intervaller på rakbanan eller på den kuperade slingan. Är de äldre och inridna kan de även gå galoppintervaller på tungsanden. Däremellen (om de är inridna) går de lättare motionsjobb under sadel, dressyrrids, tömlongeras eller rids i skogen.
Med ponnyerna gör vi tp allt... De tävlar i trav, monté, hoppning, dressyr och galopp. Vi tränar även klassisk körning (dressyr, precision & maraton) och kör bröllop, bal, lucia & student i par & enbet. Vi har även gjort några tandemuppvisningar.
Jag tror mycket på att göra så mycket som möjligt med hästarna, både de och jag uppskattar det :)
(Har nästan bara bilder på ponnyerna..)
VECKANS ÄMNE: Vilket var ditt första intryck av travsporten?
Hmm...Nu måste jag tänka tillbaka ordentligt. Jag var som de flesta andra ridtjej till en början. Men redan när jag var 11 började jag licenskursen för att få ponnytravlicens. Jag hade nog inte så himla mycket åsikter om travet då. Jag var, som de flesta barn, facinerad av hästarna överlag! Vi bodde väldigt nära travbanan och hade en travtränare precis nedanför mamma och pappas hus. Redan som 9-10 åring började jag och min dåvarande bästa kompis hänga i stallet där. Vi putsade ALL utrustning i selkammaren, borstade på hästarna så fort tillfalle gavs, trots att vi var tvugna att använda stolar för att nå upp när vi borstade. Vi fick hjälpa till att ta in och ut hästarna i hagen osv.
När jag som 11-åring började med ponnytrav fick jag väldigt noga förklarat för mig varför vissa saker som kan anses elaka användes och hur travet gick till. Något som jag reflekterat över är att inom travet är man väldigt mån om hästens välbefinnande, det spelar ingen roll att djurrättsaktivister osv. konstant försöker smutskasta travet. Travet är den sport med absolut hårdast regler angående djurhållning och exempelvis drivning i lopp.I hur många andra hästsporter får du betala dyrt över att du slagit hästen med pisken? (tror att galoppen har det oxå, men trav & galopp arbetar ju mycket tillsamman) På de vanliga ridtävlingarna kan du få en varning och kanske i värsta fall få en uteslutning? Jag skainte säga att jag har rätt där, då jag inte längre har så stor koll på ridsportens regler. Hur många ryttare/hästägare på lokal nivå får besök av ombudsmän som regelbundetr kontrollerar hästhållningen, djuurskydd, medicinförvaring osv. i ditt stall?
Hur som helst, nu kom jag bort lite från ämnet. När jag började med ponnytravet var det framförallt gemenskapen, lag-andan , vi i klubben har kul tillsammans! Det gjorde inte så mycket om man blev lite smutsig, det var ju ändå lerigt på banan. JAG upplevde inte samma typ utav "curling-föräldrar" inom travet. Då var det inte heller så viktigt att man hade den senaste modellen av sulky, uppsydd heldress, lackad hjälm osv. Det var framförallt glädjen och att det var kul som utstrålades på stallbacken. Tyvärr upplever jag att aldelles för mycket av det däridag har försvunnit. Idag har det blivit mycket viktigare men vad du har för dress, utrustning, föräldrarna "curlar" mer och ibland funderar jag över om ifall att det verkligen är barnen och inte föräldrarna som vill tävla....
Om vi går över till de stora hästarna så vet jag inte riktigt vilket mitt första intryck var... det kom liksom in succesivt i samband med ponnytravet...
Bjuder på lite bilder från min första tid i travet. Det är jättedålig kvalitet beroende på att de är fotade från gamla pappeskopior...
Jag & Tejas Du-Bonette i mitt första travlopp
Jag och syrran på väg ut med grannens ponny, Kitty.
VECKANS ÄMNE: Varför håller du på med trav/monte?
Det hela grundar sig i att jag började med ponnytravet och sedan gick vidare. Mer om det går att läsa här!
Varför jag håller på med trav är nog utmaningen, energin, kärleken till hästarna och stämningen. Jag började som ridtjej och var på lite ridtävlingar. Jag tyckte att det var roligt att tävla både dressyr och hoppning. Eller, till en början var jag livrädd för att hoppa, men efter att ha tränat studdshoppning på ett ridläger var jag såld! Efter det älskade jag att hoppa! Men när jag var 11-12 började jag som sagt tävla monté på en shettis & jag tyckte verkligen att det var jättekul! Vi red ut jämt när vi tränade, lekte och de gick ofta fort! Redan mitt första år som shettismontéryttare fick jag rida monté SM, vilket var otroligt stort för mig då! Vi lyckades dessutom sluta som 5:a.
Genom ponnytravet fick jag (& min syster) väldigt mycket framgångar och när jag blev 18-år kände jag att ponnytriden började lida mot sitt slut och blev allt mer sugen att testa på varmbloden. Jag fick börja rida hos en mindre proffstränare och fick även rida hans hästar i lopp. I mitt första lopp blev jag trea trots en rejäl trägning på upploppet. Det var på gräsbana, så hästarna hade brodd på sig. Min häst fick då en brodd i knäet så det rann blod, trots detta dömde inte domarna detta som en trägning... Redan i mitt andra lopp på stor häst kom första segern. En överlägsen seger på en häst som aldrig tidigare vunnit. Hela första året gick det väldigt bra för mig och jag fick pengar i många utav loppen. Min första säsong blev dock väldigt kort. Jag red mitt första lopp i juli och sista den 21 oktober för att den 23 oktober befinna mig i USA och sedan vara där i 6 månader. Jag blev dessutom utsedd till årets montéryttare på Sundbyholm det året.
En sån start gör ju inte direkt att man tycker det är tråkigt.
Själva travet gillar jag på grund utav spänningen, kraften, farten och adrenalinet man får. Jag älskar att tävla! Jag har alltid älskat att tävla! Även när jag höll på med konståkning (WÖW) var tävlingarna höjdpunkterna! Jag älskar känslan att rida i defileringen, vända upp för provstart. Utmaningen, den oerhörda koncentrationen som krävs i loppen, styrkan att orka ett helt lopp på ett bra, att kämpa hela vägen in i mål. Men den absolut bästa känslan är när man sitter på DEN hästen som bara dundrar iväg, lämnar konkurenterna bakom sig när man släpper lös 500 kvar, dundrar in själv, först på upploppet och får passera mållinjen först. Det är på grund av att få uppleva den känslan man håller på!
Sen är det även SJÄLVKLART på grund utav kärleken till hästarna! Jag tycker att travhästarna är helt underbara i pysket!
Veckans ämne: Din finaste vinterbild
Denna vecka på Facebookgruppen travbloggar är veckans ämne: Din finaste vinterbild. Det är väl egentligen inget riktigt ämne att skriva om, men jag lägger upp någon bild som jag tycker lite extra bra om.
Jag måste till att börja med lägga upp en bild på min älskade Last Hood "Lasse" som vi var tvugna att ta bort hösten 2010. <3
Därefter har jag två travbilder på mig och Trollglänta, där jag inte kan bestämma vilken jag gillar bäst.
Foto: Bea Jakobsson
Fanny Leaf som slappar i hagen
Slutligen; min pepparkaksborg som jag gjorde tillsammans med syrran för några år sedan:)
Veckans ämne: Galoppträning
Veckans ämne: Bra och dåliga saker med att galoppträna travhästar?
Det finns många spridda åsikter om galoppträning med travhästar, vissa anser att man absolut inte ska galoppera travare, andra anser att det är jättebra. Sen så har vi det eviga; OM någon stor framgångsrik travtränare galopptränar sina hästar och de går väldigt bra under en period, då ska ALLA börja galoppträna sina travhästar... Men så är det med allt, tungsang, backträning, dressyrridning. Senaste är ju Quarcio du Chene som har börjat dressyrridas, så nu är dressyrträning av travhästen jättebra...
Jag & min förra häst Last Hood under ett dressyrpass
Jag är ju helt klart FÖR galoppträning av travhästar, MEN(!) det passar absolut inte alla hästar. För vissa hästar som är lite stressade så kan det bli ännu mer stressande för dem att galoppträna, men för andra stressade hästar så fungerar det jättebra. Så jag tror att det är väldigt viktigt att man kollar av och känner sin häst. Girlpower var en sån där stressad häst som blev mycket lugnare av att galoppträna. Hon började helt plötsligt att trava hela loppen, var mer harmonisk på tävlig och orkade med sig själv på ett helt annat sätt som gjorde att hon klarade av att trava hela vägen. Big Mama var ganska tråkig innan jag började rida henne. Hon gjorde det hon skulle, men inte en millimeter till. När jag dessutom började galoppera på henne fick hon en helt annan gnista. Hon blev pigg, kunde börja takta när jag red och tände till rejält i travloppen. Till och med Daniel Olsson som brukade köra henne märkte en skillnad på hästen.
Jag & Girlpower
Lovisa & Big Mama efter ett lätt galoppjobb
Det jag däremot är övertygad om är hur man galopptränar. Att bara hoppa upp på hästen och vrålgaloppera ett antal intervaller eller en viss sträcka sliter mer än vad det gör nytta. Ska travhästen galopptränas är det viktigt med en grundriden häst och framförallt kontroll! De hästar jag galopptränar rids tills en början enklare dressyrpass i skogen, vi tränar lydnad, lyfta ben och försöker mjuka upp kroppen genom att gå runt träd i volter och slalom. Därefter börjar jag rida lättare motionspass. När jag känner att hästen är helt trygg me ridningen, har kontroll på benen och klarar av att bära upp ryttare utan att bli muskelöm så påbörjar jag galoppträningen.
Lovisa och I am Dynamite tränar dressyr i skogen
När jag ska börja galoppträna en häst brukar jag se till att jag har en hyfsat lång sträka som gärna är lite tyngre eller sluttar lite uppför. Eftersom många travare är vana att de ska trava så fort de kan är det ofta svårt att driva hästen tills den börjar galoppera, så jag börjar på en liten, liten volt i vänstervarv (för att det inte ska blandas ihop med voltningen på banan) där jag försöker få den att trava och jobbar sedan med sitsen och försöker få dem i galopp. Efter något varv rätar jag upp dem, ger galoppskänkel och roppar "hopp" eller "galopp". Oftast stickar de iväg ii en ganska vinglig trav efter den lilla volten. Det gäller att behålla obalansen och nästa försöka göra den "värre" så att hästen faller över i galopp. Då massor med beröm och låt den galoppera på i ett friskt men kontrollerat tempo. Det upprepar jag kanske två gånger första gången. Så småningom brukar mina hästar lära sig att små minivolter i vänstervarv betyder galopp (de går att få iväg dem även i trav om man rider lätt i volten) men voltar jag små volter åt höger, travar de iväg. När hästen sen har kommit så pass långt att den börjar kunna galoppfattningen utan volten så kan jag börja jobba med högergaloppen. Då på en lite större volt och med tydlig galoppskänkel och röstkommando.
Galoppintervaller på Girlpower Dynamite
När man väl galopperar tycker jag att det är viktigt att man har en kontrollerad galopp i ett friskt tempo, cantra som det heter inom galoppen. Det ska inte vara full fart, men inte heller något mestempo. Hitta ett tempo där både du och hästen trivs.
Jag rider ju istället nästan aldrig fort i trav under sadel. Jag testar något banjobb innan kval och kan väl kanske öka någon liten sträcka. Men ska de intervallträna sker det nästan jämt för vagn eller om under sadel i galopp. Jag anser att galoppintervaller ridna på ett rätt sätt sliter minder på hästen än montéintervaller. Galoppintervallerna bygger lite
andra muskler på hästen och är mer krävande konditionsmässigt. Hästen kommer upp i ett rejält flås av galoppen. Efter första galoppintervalljobbet med Girlpower pulsade vi henne 15 minuter efter sista intervallen (hon hade då gått 4 intervaller) och hon låg så pass högt som 96 i puls. Så högt hade hon aldrig varit efter ett vanligt körintervalljobb och det var som sagt hon som gjorde den största förändringen av galoppträningen. Hon blev nästan aldrig trött längre i loppen och helt plötsligt började hon vinna. Tyvärr flyttade hon precis när hon hade börjat gå 6 st galoppintervaller i tungsand på ett mer än bra sätt...
Girlpower <3
Veckans ämne: Bestraffningar
När jag var på montékursen förra helgen på Solvalla tog Daniel Olsson upp det här med bestraffningssystemet. Han ansåg att straffet för en omstart var alldeles för hårt i proportion till andra förseelser.
Det fick mig att börja fundera lite. Som Daniel sa får du böter/ avstägning för första tjuvstarten och böter vid andra. Detta gäller ju inte samma lopp, vid andra omstarten blir ekipaget utkört och pållen ådömd omkval, men för kusken så sitter tjuvstartsbestraffningen kvar en viss tid och om Han/hon då gör en till under en viss period blir kusken avstängd. För en kusk som då t.ex. Daniel eller någon annan av de som kör många lopp kan en avstängning innebära många missade uppsittningar och många förlorade inkörda kronor. Det är kanske inte jättekul att komma som kusk å säga til tränaren att ; du, jag kan inte ladda från start, för jag har en omstart på mig redan den här veckan... Det fungerar ju inte...
Behöver det verkligen vara så hårt? Med tanke på att alla startande i loppet får ju faktiskt en ny chans ganska omgående. Självklart ska straffet för drivning vara hårt, det är ju inte meningen att vi ska vara elaka mot våra hästar. Men om du rider/kör på någon i loppet, då förlorar ju den hästen sin chans i loppet och måste istället vänta till nästa start...
Jag tycker att de flesta andra straffen är helt okejm, men det är just straffet vid tjuv/omstart som känns onödigt hårt. Varför är det så hårt? Jo, jag skulle tro att det har mycket med spelarna att göra. Visst är det jobbigt även för alla oss aktiva också, men det är hos spelarna det största gnället blir och vi kommer i ofas med saxbanorna, problem för spelarna...
Något som togs upp på montékursen var då att varför inte anpassa omstartsbestraffningen mer efter ponnytravet? Där får du för varje förseelse en eller två "prickar" (beroende på hur allvarlig förseelsen är) och när du kommit upp i 6 prickar blir du avständ, eller varför inte ådömd provlopp eller liknande. Varje prick stannar kvar i 6 veckor. Så gör du en omstart får du en prick, du kan då göra fyra stycken omstarter till inom 6 veckor utan att någonting händer. Självklart blir det ju fortfarande böter. Men inte avstängningen.
Även i de här travets talanger, ungdomslöp osv, vad lär sig de kuskarna av att vara avstängda? Kanske ett val mellan att få köra ett extra provlopp från de spår de misslyckats ifrån eller avstägning kan vara något? Jag vat att det inte alltid är lätt att få tag på hästar till provlopp, men det borde gå att lösa på ett schysstare sät...
Veckans ämne: Vikter
Montébloggar
Vilken vikt väger du helst in på inför lopp?
Jag vill gärna ha lite marginal till loppen. Oftast går jag upp efter loppet, ett fåtal gånger har jag gått ner i vikt & de har oftast sina förklaringar. De gånger jag har gått ner i vikt är då: 1) jag har ridit både kval & lopp och då vägt in innan loppet & sedan bytt schabrak/vojlock till en ny torr. 2) Loppet jag red blev avblåst & kördes igen 2-3 timmar senare.
Att man går upp i vikt är rent fysiskt det som ska ske... Många påstår att de går ner i vikt på grund utav att de har svettats så mycket. Men om man svettas, så fastnar ju faktiskt den svetten i kläderna, den försvinner ju inte. Sen tror jag även att våra vågar fortfarande är liteför bristfälliga. Man väger olika på olika banor, väger du två gånger direkt efter varann med exakt samma utrustning kan vikten ha gått upp/ner något hekto.
Självklart tror jag att viktpendlingen även beror lite på vad förslags utrustning man har. De flesta/många rider med shabrak/vojlockar under nummervojlocken & det schabraket/vojlocken blir ju då självklart blött utav att hästen svettas & sugs upp i schabraket/vojlocken. Vissa banor har dock fortfarande "plastvojlockar" (ex. Örebro) & om man har schabraket/vojlocken över nummervojlocken sugs inte svetten upp & då blir risken för att man går ner i vikt större.
Själv brukar jag försöka väga in runt 65,3-65,7. På banor med "plastvojlockar" ser jag till att ha lite mer marginal. Dessutom ser jag alltid till att ha varit på toa precis innan vägningen, så att jag inte förlorar vikt på så sätt. Dessutom brukar jag även försöka dricka ordentligt efter värmninen. Några gånger när jag inte har haft med mig tillräckligt med vikt och bara kommit upp i 65,0-65,1 brukar jag köpa både dricka och något enklare att äta. Jag vill inte äta för mycket innan loppet, då jag brukar kunna känna mig tung i magen = inte kul att rida så.
Vad anser du om minimivikten?
Jag tycker att minimivikten är bra. 65 kilo (med utrustning) är en vikt som de flesta enkelt kan hålla med rätt kost och utan att behöva hetsbanta. Minimivikten infördes för att motverka anorexia & hetsbantning inom montén. Det krävs inte samma hysteriska viktkontroll som finns bland annat inom galoppen.
Jag vet att en hel del ryttare släpar med sig mängder utav blyvikteroch anser att vikten borde sänkas. Till en viss del kan jag hålla med om det & jag tycker att ca 60 kg fortfarande skulle kunna vara okej. Men majoriteten av ryttarna är vuxna och som vuxen väger man i regel mer än vad man gör som 16-åring. Visst är många utav ryttarna idag små, unga och väldigt smala.
Det är ju självklart så att man som tränare inte gärna låter hästen släpa runt på mer vikt än vad de andra hästarna går med & därför vill ha en ryttare som väger in hyfsat nära minimivikten. Hade minimivikten inte funnits vill tränaren självklart ha en så lätt (&duktig) ryttare som möjligt & då är jag övertygad att hetsbantningen ökar.
Jag har varit med & ridit i ganska många år nu & stod själv där som 19-åring med 10-15 kilo extra vikter, vilket jag inte behöver idag. Jag vet att det är jobbigt att släpa alla vikter. Men jag tycker ändå att det är en mycket bra minimivikt. Många små & lätta ryttare (absolut inte alla!) är just för små & lätta, de orkar inte hålla emot de större och lite starkare hästarna. Jag har sett alltför många hästar fara iväg okontrollerat, antingen i trav eller full galopp, med någon liten tjej hängandes i tyglarna. Att vara montéryttare är fysiskt påfrestande och det krävs en hel del utav ryttaren, både konditionsmässigt & i styrka.
Som sagt, nu släpar jag inte alls lika mycket vikter, oftast räcker detmed ett tjockare schabrak, gelepadd & en teddypadd. Ibland har jag lite bly i stövlarna oxå ;)
Utanför travbloggarnas ämne, men jag känner ändå att detta är relevant inom ämnet.
Jag är ju fortfarande väldigt engagerad inom ponnytravet & även där mycket inom montén. När minimivikten infördes i "stora" travet infördes även vikter inom ponnytravet. Tidigare hade vi bara gått efter propotionalitet. "Felet" ponnytravet gjorde var att införa maxvikter (45 kg kat A, 60 kg kat B). Det som hände medponnymontén var att barnen nu började banta, de vågar inte äta eller dricka något under tävlingdagen, vilket leder till svimfärdiga barn som ska ut & rida lopp.
Jag förstår på ett sätt att en maxvikt infördes. Men problemet nu är att barnen svälter sig själva, ryttarna (framförallt kat.A) är inte längre propotionerliga de är ofta väldigt långa & vet själva om det, men rider ändå förde klarar vikten. Nu tycker inte jag att längden i sig är så jätteallvarlig, men när ryttare på nästan 160 cm rider på shettisar på knappa metern så har det gått för långt. Förr var ryttarna mindre, de vägde fortfarande inte så mycket mer men var betydligt kortare.
Jag vet flertalet små (framförallt shettis-) ryttare som inte får rida längre då de inte klarar vikten. de är absolut inte för tjocka eller för långa. Härom dagen pratade jag med en mamma vars son rider monté på shettis. Den killen är jätteliten & lätt, men han är nu bara ett kilo från maxvikten (på grund utav att han just är en kille=tyngre) och är jätteledsen på grund av detta. Han har börjat peta i maten veckan innan tävling & äter ingenting den dag han ska rida loppet. Rent sagt tragiskt!
Här är några riktigt gamla bilder på mig från mitt första montéår. Samt en bild från 2009 på mig & russet Tejas Monique :)
Veckans ämne: Roligast i sommar
Nu verkar det som att veckans ämne i Facebookgruppen travbloggar har dragit igång igen. Missade skriva förra veckan som var just "Roligast i sommar", så jag försöker skriva ihop det nu istället. Sitter & funderar lite över vad som var roligast. Det hände inte så mycket för mig i sommras. Visserligen fick vi 2 stycken underbara små russföl, men jag tänker just i montéväg. Red några lopp, lite banjobb... Men inget som var så där lite extra. Så jag tror nog att mitt montéläger för ponnymontéryttarna var roligast. Framförallt just på grund av den uppskattning jag fick under den veckan.
Så jag kan skriva lite kort om mitt montéläger.
På måndagen när det hela drog igång var jag på Lindesberg & red lopp. Lyckades knipa sista pengen trots galopp varvet kvar. Min kuse blev lite generade när hästen framför galopperade & då tyckte han att han oxå kunde passa på. När jag sedan kom hem på kvällen fick eleverna rida ett pass parkeringen,så att jag kunde se hur de red & hur de fungerade ihop med sina ponnyer. Under veckan fick eleverna träna på sin sits i montén, vi övade både på marken, på gunghästar, i skritt & trav i lugna tempon på parkeringen & slutligen även fort på banan. Dessutom fick de träna en "montékonbana" på ridbanan. Den gick ut på att eleverna voltade ett varv, red en båge genom tre konpar (passering av framförvarande ekipage) slalom (sick-sacka sig fram, hitta luckor i loppen) & slutligen spurta en raka (upploppet). Konbanan var betydligt mer uppskattad än vad jag trodde den skulle vara.
Eleverna fick även göra studiebesök på travet under en tävlingsdag. Tyvärr var det inget montélopp den dagen, utan bara ett kval. Under studiebesöket fick de en lista med frågor som de skulle få besvarade under kvällen. Frågorna handlade framförallt om monté. De skulle fråga tränare & montéryttare om träning av montéhästar, speciell utrustning, vad som är viktigt att tänka på i montén & även fråga ryttarna om de tränade på något sätt förutom ridningen d.v.s. jogga, gym osv. Det gick lite sent till en början, men efter ett tag kom de igång ordentligt.
En eftermiddag hade vi även ett litet fyspass. Då fick eleverna jogga lite, göra några styrkeövningar som är bra just för montéryttare, jogga lite till & sedan rida ett "youtube-lopp". Det blev många skratt under det fyspasset & trötta elever.
Sista kvälen gick vi iväg med några utav ponnyerna till badet för att bada med hästarna. Då det är en ganska liten badplats kunde vi inte ta med alla ponnyerna, utan endast ett fåtal som vi visste skulle gå ner i vattnet. Eleverna fick då turas om att simma lite med hästarna.
Som avslutning på lägret hade vi en lagtävling som bestod av ett kortare montélopp samt en "montéstafett" lite slalom, volt & spurt. Det var rejält laddade elever som satte voltningen prickfritt, hejade på varandra i staffeten och sedan trötta men glada packade ihop sina prylar från veckan och åkte hem.
sitsträning på gunghästarna
hela gänget joggar fram inför ett pass på banan
Voltträning
Sitsträning på banan
Fys-pass
jobbigt med armhävningar
Michelle (Tony Wallins dotter) kämpar med knäböjen
jobbigt med plankan...
jogging tillbaka efter styrkepasset
trötta tjejer som försöker rida youtube-lopp
Michelle & Filippa av Friheten
Emelie & Missy
Mulle får en kram efter passet av Tove
Hela gänget skrittar hemmåt efter sista banpasset.
Meningen med FB's travblogg grupp.
Veckans ämne: Vad ska vi göra med denna fantastiska grupp? :) Vad ska vi använda Travbloggar på facebook till? Vad har ni för önskemål?
Jag ser Facebookgruppen som ett sätt för oss att lära känna varandra, diskutera olika ämnen & uttrycka våra åsikter och tankar om trav- och montésporten.
Vi har alla olika erfarenheter och åsikter om träning, utrustning, foder och mycket mycket mer. Genom attskriva fler åsiktsinlägg angående olika teman kan vi lära av varandra, se hur andra tänker och resonerar i olika sammanhang.
Min finaste sommarbild
Veckans ämne: Min finaste sommarbild.
Bjuder på tre stycken.
Elitloppet
Vekans ämne på FB's Travbloggar: Elitloppet - (fri tolkning)
Ja, vad säger man... Elitloppet - En gång om året! Stämningen, känslan när hästarna samlas bakom bilen, när bilen släpper. Trummorna, hejjar ropen, applåderna, när de kör in på upploppet, jublet!
Jag får rysningar bara av att tänka på stämningen som är under Elitloppshelgen och då framförallt under självaste Elitloppet. Jag har haft den stora äran att få köra ponnyernas Elitlopp 3 gånger. 2001, 2004 & 2010. Vi har haft hästar med i Elitloppet 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 & 2010. 2001 var första gången vi åkte dit med ponnyerna & första gången jag fick uppleva Elitloppet på riktigt. Vi hade 3 hästar med från stallet, ett russ & två shettisar. På den tiden så kördes det 3 stycken "elitlopp" för ponnyerna. Det var ett grundlagslopp för kat A & ett för kat. B & dessutom kördes Sweden cup vartannat år för kat. B & kat. A. Det gick väl sådär det året. Russet blev diskad efter 500 meter och shettisarna var 5:a och 6:a. 2002 kommer jag inte ihåg så mycket från, men då var det samma två shettisar i åkte med.
2004 var Monitas tur att debutera i Elitloppet. Loppet var då 1.53,0 och sämre, bilstart. Hon skötte sig riktigt bra och sprang in en 5:e plats på 1.50,1. Loppet vanns utav Pekka Lähdekorpi & Mareld.
2005 hade vi med min shettis Madicken Engström, som hade gjort en stark come-back efter ett års mammaledighet. Hon och en annan shettis drog ifrån fältet och skapade en 60 m lucka från det övriga fältet. Men när den andra ponnyn blev diskad för galopp blev Madicken själv där framme, något som inte alls passar damen. När hon väl fick sällskap igen var det utav en mycket snabbare ponny som hon inte klarade av att svara upp, vilket ledde till att fröken Madicken blev sur & bromsade hela upploppet. Hon kom imål som 6:a och hade då "bromsat" bort en andraplats.
2010 var nog ändå det roligast Elitloppet. Men nu hade ponnyernas Elitlopp bytt struktur. De snabbaste kat. A & B gick i Elitkampen resp Elitloppet och silverdivisionen fick Sweden Cup nu. Så Monita var med i Sweden Cup. Vi fick en kanon start, men tog det ganska lugnt första 500 metrarna, så att hon skulle få trava in sig ordentligt. Efter 600 m gick vi upp i ledningen och Monita började dra ifrån fältet. Hon öppnade varvet på 1.43,2 & har en ganska rejäl ledning. Men slår då ihop och galopperar. Under galoppen släpper hon förbi två hästar, Thyra Tyrann & Ernst Ravelli. När hon väl travar igen tar hon upp jakten och drar ikapp dem igen, men slår på ytterligare en galopp, så vi får säkerhetsköra in på en tredjeplats. Hur som helst gjorde hon ett kanonlopp!
Jag har bara varit med i publiken två gånger, 2010 & 2011. Det är en häftig upplevelse att vara där och uppleva allt, men tyvärr ser man oftast väldigt dåligt. Så i år kommer Elitloppet upplevas hemma framför TV:n med trevligt folk! :)
Monita går upp i ledningen 2010
Provstart 2010
Starten går 2010 
Monita i ledningen varvet kvar 2010
Provstart 2010
I mål som 3:a 2010
Efter 5:e platsen 2004
De andra loppen har jag svårt att hitta kort ifrån... :(
Min finaste tävlingsbild.
Har ett gäng favoritbilder. En av favoriterna är från i tisdags på mig & Also in Love. Loppet gick piss, men var fin!
(foto. T. Södergren)
En annan bild jag gillar är från förra sommaren på mig & Reisa Å. Hon gjorde ett kanonlopp och var tvåa på 17,0. Helt okej för en häst med strax under 30 tusen på kontot.
(foto. B. Jakobsson)
Hittadeäven en gammal bild på mig och min förra pålle.
(foto. B. Jakobsson)
Sen har jag två travbilder från samma tillfälle & jag kan verkligen inte bestämma vilken utav dem jag gillar bäst.
(foto. B. Jakobsson)
(foto. B. Jakobsson)
Om jag vann 10 miljoner
Temat förra veckan på facebookgruppen travbloogar var: Vad skulle du göra om du vann 10 miljoner?
Hälften av pengarna skulle sättas in på ett sparkonto. sedan skulle det shoppas! Till att börja med skulle jag, för att citera Pelles kommentar: "Köpa en jävla massa rosa skit till hästarna". Då jag för två år sedan bytte tävlingsfärg, så är det en del nya saker som behöver införskaffas. Jag skulle även köpa en lite tyngre galoppsadel att använda till monté & galoppintervallerna, en hoppsadel att rida hemma med, en sulky osv. Massa prylar till mina pållar helt enkelt och även uppdatera min egen garderob.
Andra tråkiga saker är väl att betala av lån till både föräldrar och CSN. Jag skulle gå klart det här sista året i skolan och sedan jobba ungefär halvtid, bara för att det är kul. Resten av tiden skulle då gå åt till ponnyerna och mina andra hästar. Ev. skulle jag köpa in en till stor häst. Men jag vill inte ha för många, det blir inge kul då. Jag är ganska nöjd med min Lilla gråa nu så, det ska bli spännande att se vad hon kan prestera i framtiden.
10 miljoner vore hur som helst otroligt skönt att håva in!
Hälften av pengarna skulle sättas in på ett sparkonto. sedan skulle det shoppas! Till att börja med skulle jag, för att citera Pelles kommentar: "Köpa en jävla massa rosa skit till hästarna". Då jag för två år sedan bytte tävlingsfärg, så är det en del nya saker som behöver införskaffas. Jag skulle även köpa en lite tyngre galoppsadel att använda till monté & galoppintervallerna, en hoppsadel att rida hemma med, en sulky osv. Massa prylar till mina pållar helt enkelt och även uppdatera min egen garderob.
Andra tråkiga saker är väl att betala av lån till både föräldrar och CSN. Jag skulle gå klart det här sista året i skolan och sedan jobba ungefär halvtid, bara för att det är kul. Resten av tiden skulle då gå åt till ponnyerna och mina andra hästar. Ev. skulle jag köpa in en till stor häst. Men jag vill inte ha för många, det blir inge kul då. Jag är ganska nöjd med min Lilla gråa nu så, det ska bli spännande att se vad hon kan prestera i framtiden.
10 miljoner vore hur som helst otroligt skönt att håva in!
Berätta om din favorithäst del 2
Andra delen om min favorithäst handler om mitt varmblod Last Hood
Last Hood
*2000
e. Pythagoras u. Red Hammering ue.Netted
Min och "Lasses" historia börjar när jag jobbade hos Richard L Jansson. Lasse gick då i en utav lösdriftshagarna och väntade på att bli upphämtad utav antingen slaktbilen eller sin ägares barnbarn. Men när ingenting hände & jagsamtidigt behövde en häst att ta min körlicens med så tog vi in honom i stallet och började träna upp honom igen. Han hade då gjort ett 30-tal starter utan något direkt resultat och sprungit in ca 30 000:-
När konditionen var tillbaka började jag med mina provstarter. Eftersom jag redan hade min montélicens så behövde jag nu bara göra 5 stycken provlopp med sulky. Vi tog det lugnt från start och 700 kvar fick vi öka tempot & det var en glad och mycket pigg Lasse som drog iväg då. Det blev dött lopp om segern mellan min & Jonas Biderman. ;) Vi fortsatte köra provlopp på torsdagskvällarna och resten av provloppen "vann" han. Så det blev en allt mer kaxig och självsäker häst jag körde.
När mina provstarter var klara så fickjag testa honom i ett montélopp. Han var vid det här laget rejält självgod och kaxig. Vi kom iväg bra och låg andra utvändigt tills det var ca 700 m kvar, då drog Lasse järnet (för då hade vi ju börjat öka på provloppen). Vi fick en häst utvändigt som utmanade 5-600 kvar, men Lasse höll emot och kunde vinna loppen ganska enkelt.
Det blev inga fler segrar för oss, men han var ofta med fär framme & han tjänade pengar i nästan varje montéstart. Vi försökte några gånger med sulky, men han ville inte springa sulkylopp, han blev bara stressad och galopperade.
I mars 2008 slutade jag jobba hos Richard & Lasses ägare skulle flytta alla sina hästar. Men Lasse blev kvar, han kunde inte flytta honom. Så han fick då vänta på slaktbilen igen, han var nu dessutom ganska sliten och hade ont i ett bakben. Jag var jätteledsen och fick dagen innan slaktbilen borsta honom ochgöra honom extra fin. Jag grät hela tiden och bortsde hela honom, vräkte i pälsglans i man & svans, friserade öronen, nacken och hovarna, så att han skulle vara riktigt fin när han åkte. Men av någon anledning åkte han aldrig till slakten, för lite senare ringde ägaren till mina föräldrar och frågade om jag kanske skulle vilja ta honom till min egen & självklart ville jag det!
Så i slutet på mars åkte vi iväg och hämtade hem honom och han fick börja sitt nya liv som amatörhäst! Det var något som verkligen passade herren. Han tyckte inte om att stå i stora stall eller när det var många olika människor som pysslade med honom. Nu fick han flytta till mitt stall där det bara var han & en ponny och dessutom var det bara jag och mina mamma som skötte hästarna då. Första tiden fick han bara vila och ta det lugnt. Så småningom började vi träna igen och sedan starta lite. Vi red även en hel del dressyr, där han blev riktigt duktig. Jag försökte även hoppa med honom, men eftersom han var så rädd för allt trodde han att hindren skulle få liv och äta upp honom.
I juni 2010 gjorde vi vårt sista lopp tillsammans, han hade då varit dålig i benet en längre tid men efter lite vila var vi igång igen. Han kvalade i april (vilan hade varit lång) och gick riktigt bra. Sista loppet nu i alla fall så var han snabb iväg och vi fick ledningen. Vi kunde lägga oss i ett jämnt 19-tempo, något som passade honom då han var mer stark än speedig. Han ledde hela loppet, men precis innan mål (10 m) blir vi passerade och han får stryk med en knapp längd. På den längden lyckades två hästar till att klämma in sig.
Efter det loppet blev han dålig igen. Jag valde då att ställa av honom på betet, så han fick vila, äta & bli tjock resten av sommaren. När han i augusti fortfarande inte var bra så var jag tvungen att ta det extremt jobbiga beslutet att ta bort honom.
Så den 21 september 2010 fick Last Hood åka till de evigt gröna ängarna. Han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer alltid att sakna honom. Min lilla rädda hare...
Berätta om din favorithäst del 1
Vilken min favorithäst är, vinner med hästlängder & utan tvekan, min ponny Tejas Monita. Men eftersom det är en montéblogg bör jag väl även välja en bloding oxå och där är det Last Hood som blir favoriten. Jag börjar i alla fall med att skriva om Monita.
Tejas Monita
*1996
e. Drömprinsen 460 u. Tejas Monela ue. Komet 338
Monita var min första ponny, jag fick henne när jag var 12 och hon var 2 år gammal. Som så många andra säger så skulle min första ponny vara minst 4 år gammal och gärna både inriden och inkörd. Monita hade närvi köpt henne nästan bara gått i hagen och knappt haft grimma på sig. Så med lite hjälp från mer erfarna människor körde vi in henne. Som treåning gjorde hon 2 starter med två tredjeplatser som resultat. När hon var 4 år kom första segern och då drog hon till med en seger till i andra loppet när hon ändå var i farten. Som femåring deltog vi i vårt första årgångslopp, 5-års mästerskapet, där vi slutade 3:a efter Lexius & Paralinius och som 6-åring deltog hon för första gången i monté SM.
2005 fick hon sitt första föl, ett ljusbrunt sto e. Trojka Viking 440. Henne fick namnet Montró och finns fortfarande kvar i mina ägor (Montró väntar nu sitt första föl e.Panter 593). När hon kom tillbaka efter fölningen var hon i kanonform. Hon gjorde 20 starter den säsongen och fick 9 segrar, 2 andra, 2 tredje, 2 femte och 5 diskningar. Hon satte dessutom svenskt rekord i monté för ston i voltstart 2 gånger så det var ett riktigt kanonår.
2010 startade hon i Elitloppet och kom i mål som trea efter två galopper. Hon startade även i monté SM igen, den här gången med duktiga Julia Pettersson i sadel. De slutade 2:a på tiden 1.47,4 vilket var 8 tionedelar över hennes travrekord. Detta gjorde hon dessutom med galopp i slutat av sista sväng! Svenska rekordet för ston i auto var 1.47,1 så hon var surt nära. Hon var tvåa i monté SM även 2011, men hade inte lika imponerande tid då.
Monita är en otrolig härlig individ som alltid vill göra sitt bästa. Hon är en otrolig allroundponny, hon är inte bara bra i trav och monté. Hon är även diplomsto på 42 poäng och flerfaldigt guldbelönad på utställning. Hon vann galopp SM för russ 2002 & 2003, startade totalt 9 galopplöp för russ och vann 8 utav dem. Hon har hoppat (endast klubbtävlingar p.g.a. för gamla ryttare) upp till LB och tränat banor upp till MSV. Syrran har hoppat ca 115 cm med henne (enstaka hinder) och hoppat bana med hinder runt en meter. 2003 vann hon även Mälarruss Allroundchampionat, en tävling där de tävlar i dressyr/kördressyr, hoppning, utställning, trav/monté och galopp/precisionskörning. Man samlar poäng i de olika grenarna och den med högst poäng vinner.
Framförallt är hon min absolut bästa vän! Vi har vuxit upp tillsammans, vi har bråkat, blivit osams, gråtit, skrattat, rejsat barbacka över fälten, badat, tävlat, tränat och lekt tillsammans. Jag känner henne utantill och känner henne nästan bättre än mig själv. Hon har alltid funnits här för mig och det hoppas jag att hon kommer göra i många år till!
Nu väntar hon sitt andra föl
Montró 2005
Min första kontakt med trav
Som så många andra nu är även jag med i facebookgruppen "Travblogg" som nyligen startat "veckans tema är:
Men på sensommaren gick vi ut i hagen till 2-åringarna. Jag & Monita fastnade direkt för varandra så lite senare på hösten blev det henne vi köpte och då var jag rejält fast i ponnytravet.
"Berätta om din första kontakt med travsport. Hur, när och varför började du med trav?"
Som så många andra började även jag som ridtjej på ridskolan som 7-åring. Hästarna var det enda som snurrade i huvudet på mig då. När jag var 11 år började vi att leta efter en egen ponny till mig. Jag hade då varit medryttare på en ponny i stallet där mamma hade sin häst i drygt ett år. Vi kontaktade en kollega till pappa som födde upp russ och shettisar (Stuteri TEJA) och åkte iväg för att provrida en utav deras hästar. Provridningen gick bra, men utav diverse anledningar passade inte den ponnyn. Lite senare kontaktade de oss och undrade om jag ville börja rida monté på deras shettis Umil. Visst sa vi, provred shettisen och någon vecka senare började jag licenskursen & jag hade fortfarande ingen aning om vad monté var för något. Under kursens gång började jag förstå vad det gick ut på & där började mitt trav eller framförallt montéintresse. Under den sommaren hängde jag så mycket som möjligt hemma hos dem tillsammans med deras dotter Bea som bara var 1 år äldre än mig. Under försommaren blev vi tipsade om en annan ponny som vi testade, men då den hade problem med fång blev det aldrig något köp.
Jag & favorithästen på ridskolan
Hela gänget ute hos Stuteri TEJA
Men på sensommaren gick vi ut i hagen till 2-åringarna. Jag & Monita fastnade direkt för varandra så lite senare på hösten blev det henne vi köpte och då var jag rejält fast i ponnytravet.
Primona & Monita 1år gamla
Jag & Bea's russ Tejas Monique på Solvalla 2010
Från att jag var 13 år gammal hjälpte jag till och jobbade på travskolan för att senare börja hålla egna kurser. På så sätt lärde jag även känna många utav travtränarna på travbanan & sommaren jag skulle fylla 18 började jag ridträna några hästar hos Rikard S Jansson. Tyvärr han jag bara rida ett provlopp innan jag & Monita gick omkull och jag bröt benet. Efter nyår kom jag igång igen och då fick jag även provrida Jim & Sussie Oscarssons hästar i provloppen. Så i maj 2005 blev jag äntligen klar med licensen i i juli 2005 red jag mitt första montélopp. Det var på Åby galoppbana med hästen Claudius C.D. Någon vecka senare red jag Golietta Rose på Bollnäs och då kom första segern.
Jag och Golietta
Så i slutet av oktober 2005 åkte jag (genom Jim & Sussie) till Flordida USA i 6 månader för att jobba hos Jan F Johnsson på Continental Stables. Det var en mycket lärorik period och jag hade otroligt kul. Efter USA har det rullat på och jag har jobbat hos några tränare och 2007 fick jag även min körlicens på storhäst.
Gonewiththewind i USA
Ridträning med Deanna Hall i USA
Jag & min Last Hood på Sundbyholm
