Hmm...Nu måste jag tänka tillbaka ordentligt. Jag var som de flesta andra ridtjej till en början. Men redan när jag var 11 började jag licenskursen för att få ponnytravlicens. Jag hade nog inte så himla mycket åsikter om travet då. Jag var, som de flesta barn, facinerad av hästarna överlag! Vi bodde väldigt nära travbanan och hade en travtränare precis nedanför mamma och pappas hus. Redan som 9-10 åring började jag och min dåvarande bästa kompis hänga i stallet där. Vi putsade ALL utrustning i selkammaren, borstade på hästarna så fort tillfalle gavs, trots att vi var tvugna att använda stolar för att nå upp när vi borstade. Vi fick hjälpa till att ta in och ut hästarna i hagen osv. 

 

När jag som 11-åring började med ponnytrav fick jag väldigt noga förklarat för mig varför vissa saker som kan anses elaka användes och hur travet gick till. Något som jag reflekterat över är att inom travet är man väldigt mån om hästens välbefinnande, det spelar ingen roll att djurrättsaktivister osv. konstant försöker smutskasta travet. Travet är den sport med absolut hårdast regler angående djurhållning och exempelvis drivning i lopp.I hur många andra hästsporter får du betala dyrt över att du slagit hästen med pisken? (tror att galoppen har det oxå, men trav & galopp arbetar ju mycket tillsamman) På de vanliga ridtävlingarna kan du få en varning och kanske i värsta fall få en uteslutning? Jag skainte säga att jag har rätt där, då jag inte längre har så stor koll på ridsportens regler. Hur många ryttare/hästägare på lokal nivå får besök av ombudsmän som regelbundetr kontrollerar hästhållningen, djuurskydd, medicinförvaring osv. i ditt stall? 

 

Hur som helst, nu kom jag bort lite från ämnet. När jag började med ponnytravet var det framförallt gemenskapen, lag-andan , vi i klubben har kul tillsammans! Det gjorde inte så mycket om man blev lite smutsig, det var ju ändå lerigt på banan. JAG upplevde inte samma typ utav "curling-föräldrar" inom travet. Då var det inte heller så viktigt att man hade den senaste modellen av sulky, uppsydd heldress, lackad hjälm osv. Det var framförallt glädjen och att det var kul som utstrålades på stallbacken. Tyvärr upplever jag att aldelles för mycket av det däridag har försvunnit. Idag har det blivit mycket viktigare men vad du har för dress, utrustning, föräldrarna "curlar" mer och ibland funderar jag över om ifall att det verkligen är barnen och inte föräldrarna som vill tävla.... 

 

Om vi går över till de stora hästarna så vet jag inte riktigt vilket mitt första intryck var... det kom liksom in succesivt i samband med ponnytravet...

 

Bjuder på lite bilder från min första tid i travet. Det är jättedålig kvalitet beroende på att de är fotade från gamla pappeskopior...