Det hela grundar sig i att jag började med ponnytravet och sedan gick vidare. Mer om det går att läsa här!

 

Varför jag håller på med trav är nog utmaningen, energin, kärleken till hästarna och stämningen. Jag började som ridtjej och var på lite ridtävlingar. Jag tyckte att det var roligt att tävla både dressyr och hoppning. Eller, till en början var jag livrädd för att hoppa, men efter att ha tränat studdshoppning på ett ridläger var jag såld! Efter det älskade jag att hoppa! Men när jag var 11-12 började jag som sagt tävla monté på en shettis & jag tyckte verkligen att det var jättekul! Vi red ut jämt när vi tränade, lekte och de gick ofta fort! Redan mitt första år som shettismontéryttare fick jag rida monté SM, vilket var otroligt stort för mig då! Vi lyckades dessutom sluta som 5:a. 

 

Genom ponnytravet fick jag (& min syster) väldigt mycket framgångar och när jag blev 18-år kände jag att ponnytriden började lida mot sitt slut och blev allt mer sugen att testa på varmbloden. Jag fick börja rida hos en mindre proffstränare och fick även rida hans hästar i lopp. I mitt första lopp blev jag trea trots en rejäl trägning på upploppet. Det var på gräsbana, så hästarna hade brodd på sig. Min häst fick då en brodd i knäet så det rann blod, trots detta dömde inte domarna detta som en trägning... Redan i mitt andra lopp på stor häst kom första segern. En överlägsen seger på en häst som aldrig tidigare vunnit. Hela första året gick det väldigt bra för mig och jag fick pengar i många utav loppen. Min första säsong blev dock väldigt kort. Jag red mitt första lopp i juli och sista den 21 oktober för att den 23 oktober befinna mig i USA och sedan vara där i 6 månader. Jag blev dessutom utsedd till årets montéryttare på Sundbyholm det året.

 

En sån start gör ju inte direkt att man tycker det är tråkigt. 

 

Själva travet gillar jag på grund utav spänningen, kraften, farten och adrenalinet man får. Jag älskar att tävla! Jag har alltid älskat att tävla! Även när jag höll på med konståkning (WÖW) var tävlingarna höjdpunkterna! Jag älskar känslan att rida i defileringen, vända upp för provstart. Utmaningen, den oerhörda koncentrationen som krävs i loppen, styrkan att orka ett helt lopp på ett bra, att kämpa hela vägen in i mål. Men den absolut bästa känslan är när man sitter på DEN hästen som bara dundrar iväg, lämnar konkurenterna bakom sig när man släpper lös 500 kvar, dundrar in själv, först på upploppet och får passera mållinjen först. Det är på grund av att få uppleva den känslan man håller på!

 

Sen är det även SJÄLVKLART på grund utav kärleken till hästarna! Jag tycker att travhästarna är helt underbara i pysket!