Usch! Jag har varit så usel på att blogga sista tiden! Men heltidsjobb, extrajobb på travskolan, 2 hästar, 2 ponnyer en sambo och ett hus att sköta gör att tiden inte riktigt räcker till!

 

Men igår var det då dags för Lillans debutlopp! På morgonen släppte Leffe ut dem lite extra tidigt så att hon skulle hinna vara ute ett tag innan det blev dags för oss att åka. Eftersom det hade regnat lite och var ganska kallt i luften hade hon dessutom fått på sig sitt 100gr täcke i hagen *mys*. Så vid halv 10-tiden plockade jag in henne i stallet för att duscha och schampoonera henne. Undertiden hon torkade i boxen passadejag på att smörja och packa all utrustning (allt var redan framlagt sedan dagen innan så att jag inte skulle glömma något). Vid halv 12 kom Pelle (han fick sovmorgon och skulle plocka undan lite i huset innan) och kopplade fast släpet på bilen så runt 11.45 rullade vi ut från gården. Resan gick bra, men Lillan vart lite otålig i släpet och sparkade en del. Väl framme var hon hur lugn som helst! Vi lindade av, hämtade brickorna och började sedan sela. Hon skulle starta kl 15.43, så första värmningen var redan 13.50, 5 stycken bakvarv i lagom tempo. Sen var det dags för kval 2 & ett ponnylopp, efter ponnyloppet ca 14.40 körde vi andra värmningen, lite jogg och sedan 1640 meter i 1.40-tempo med ett avslut på 300 meter strax under 1.20-tempo. Hon var smällfin i båda värmningarna och skötte sig jättebra, däremotärtraktorn fortfarande väldigt läskig...

 

Till loppet sedan tog vi av mössan och gummiöronen för att få henne lite mer alert och det blev hon! Satan vad laddad hon var i veterinärvolten, defileringen ochprovstarten! Hon kändes fortfarande jättefinochjag kunde känna mig rätt lugn. Tyvärr öppnade sig himmelen precis innan vi skulle defilera (det slutade lagom till loppet) men det resulterade i en extremt kladdig bana! Voltningen gick jättebra och hon gick iväg bra från start men jag valde att ta upp henne för att sedan bara följa med invändigt i rygg. Tyvärr blev det så att på grund av den mycket kladdiga banan (och att min lilla häst stänker extramt mycket!) så kom jag ca 100 meter innan jag vart totalt blind! jag försökte skrapa av glasögonen med handsken, men eftersom den var lika kladdig den så hjälpte det inte ett dugg! Såjag blev helt enkelt tvungen att slita av mig glasögonen efter bara 150 meter. Då såg jag lite bättre till en början. Men trots en massa blinkningar fick jag självklart lera, vatten och grus i ögonen och då hände något jag aldrig varit med om förrut. Det blev som en grå kladdig hinna över ögonen, precis som när glasögonen bli kladdiga, fast att jag inte hade några glasögon! Så jag blev ju totalt blind ochsåg ingenting fast att ögonon var öppna. Tårarna och ögonen hann helt enkelt inte med att rensa ut gruset mellan blinkningarna. Så genom att kolla och blinka rejält åt sidan där det inte stänkte så mycket, kunde en del av gruset resnas ut men efter att kolla framåt igen unde några korta sekunder blev det samma sak igen. 

 

Dett ledde ju såklart till att jag inte vågade köra ordentligt och det enda jag tänkte på var att inte kroka ihop eller köra på någon. Så varvet kvar halkade vi efter klungan något, men då försvann även mycket av stänket så jag kunde se lite igen. Då smackade jag på henne igen så att vi kom upp i rygg igen = blind kusk igen, men när vi kom in i sista sväng skymtade jag att hästen framför mig började se trött ut och Lillan satt med alla krafter kvar, hon hade ju ännu inte tagit i ett endaste steg under hela loppet. Så 350-400kvar styrjag ut henne ett spår och ber henne öka och som hon ökade! In på upploppet hann jag se att det var fritt framför oss och då manade jag på henne lite till och hon svarade med att öka ytterligare. Jag skymtade Björns häst framför mig & såg att hon var på väg om Micke J's häst sen såg jag inget mer. Jag blundade, tittade åt sidan och när jag skymtade mållinjen bredvid oss försökte jag titta framåt igen så att vi inte skulle köra in i någon häst...

 

 

När vi saktat ner tempot och de andra hästarna försvunnit fick jag tillbaka synen lite mer. Pelle checkade av och vi joggade av ungefär ett bakvarv för att sedan gå in i stallet. Stackars Lillan hade också fått massa grus i ögonen så hon blinkade och blundade på vägen tillbaka och väl inne i stallet så jag att hon också var rejält röd i ögonen och det rann om dem. Då tyckte jag riktigt synd om henne! Pelle var snäll och hjälpte mig att sela av och han passade även på att ta pulsen på henne nästan direkt när hon kom in. Hon hade då 97 i puls och blåste väldigt lite. Efter att ha blivit avselad och duschad hade hon slutat blåsa helt (tyvärr missade vi att pulsa då) så hon gick i mål med massa krafter kvar vilket känns oerhört bra, precis som vi ville! Planen var att ge henne ett snällt lopp och slippa köra henne i botten för att stärka hennes självförtroende.

 

 

 

Så här rena och fina var vi efter loppet :P

 

 

Hur som helst är jag jättenöjd med henne! Hon gjorde ett kanonlopp i princip utan kusk och avslutade riktigt bra! Har suttit och försökt klocka på liven och då får jag det till att hon gick strax under 14 sista 200 meterna & gör hon det så är det ju superbra!