"Det är nog bara en stukning...." eller inte!

Jag och Lillan voltade ju som sagt sist vi var ute. Hon klarade sig riktigt bra och jag fick ont i tummen, men var ganska säker på att det bara var en stukning. Jag åkte till jobbet som vanligt på onsdagen, men eftersom jag inte kunde greppa något med högerhanden så fick mina otroligt gulliga elever hjälpa till att skriva, ta närvaro och bära ut materialet. Väl hemma efter jobbet lossade jag på bandaget för att se hur tummen såg ut. Den var rejält svullen och gick att böja utåt i en väldigt onaturlig rikting. Så när Pelle väl kom hem från jobbet skjutsade han mig till akuten. Väl där undersöker de mig och röntgar tummen. Röntgen visdae ingenting, men även läkaren anser att tummen inte är hel.Tydligen är det en ganska ovanlig händelse och flera AT-läkare får komma in för att titta, klämma och böja min tumme för att lära dig hur det ska kännas. Läkaren berättar att det måste operaras och jag får tid för operation redan dagen efter.
 
Det som har hänt är att senan som gör att man kan greppa saker med tummen, böja den inåt mot handen och håller emot så att man inte kan vika tummen utåt, den senan har gått av. Så det  blir fasta från midnatt och klockan 11 ska jag vara på sjukhuset för att förbereda operation som skulle bli av strax efter lunch. Men på grund utavmånga akutfall skjuts min operation upp mer och mer. Vid 13 kommer en läkare och lägger en plexibedövning, vilket innebär att de bedövar en nerv i axeln som går ner i armen. Så min arm hängde som ett dött köttstycke restan av eftermiddagen och kvällen. Jag kände ingenting och kunde inte kontrollera den överhuvudtaget! Hur skumt som helst!
 
Vid kl 20 får jag äntligen komma in till operation och runt 22 var jag äntligen hemma igen. De sydde ihop senan och   lade på en gipsskena som jag nu ska gå med i två veckor, efter det blir det 4 veckor med en plastskena. Då ska jag dock använda handen, men utan belastning. 
 
 
Så nu får jag inte göra någonting... Pelle och Leffe hjälper mig att mocka och fodra, de hjälper även till med att köra henne. Planen är att hon ska gå provlopp igen om ca 10 dagar och då kommer förmodligen Leffe att köra henne. Pelle ska ut och köra henne en lugnare tur idag för att se hur hon känns. Hon far runt som en galning i hagen,så det verkar inte vara något större fel på henne :)
   

Kommentarer
Postat av: Gabriella - Montéryttare

Jag får ont bara jag läser om det :/
Har du jätteont hela tiden?
Krya på dig!

Svar: Tack! Ja, nu gör det ont mest hela tiden & jag äter smärtstillande som gör att jag blir jättetrött, yr & mellan varven illamående. Jag hade inte alls lika ont innan operationen. Men jag hoppas det läker ihop fort nu för jag har så himla trååååkigt!!!
Malena Nogerius

2013-06-16 @ 19:55:48
URL: http://montebloggen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0