Till jag ska få börja rida på min lilla gråa tjej! Jag saknar det så otroligt mycket, att inte ha någon häst att rida regelbundet på. Nu ska jag rida Lilo igen imorgon & förhoppningsvis ska hon börja ridtränas mer nu. Men jag vill kunna ta min häst, sticka ut i skogen och bara mysa! Jag längtar till att jag ska få rida första montéjobbet med henne, anmäla till första loppet. Jag vill kunna hoppa och rida dressyr "på riktigt".Lilo r ju som sagt stelare än en pinne, funderar nästan på att försöka arbeta henne från marken och tömlongera någon dag. Lilo är ju rakt igenom travtränad hela sitt liv och kan inga såna saker. Lillan har jag jobbat en del med från marken redan. Hon är tömlongerad och kan bitvis arbeta i form på ett bra sätt, hon kan gå över bommar och har hoppat lite låga hinder (och landar i fiiiin galopp efteråt!) Min lilla pålle!
Pappa "Rocke" i ett montélopp i Frankrike
Jag tror väldigt mycket på varierande träning hos hästarna, inte bara travhästar. Jag tror att ridhästar skulle må bra av att köras emellanåt. Körningen är ett bra komplement till ridningen och vise versa. Tyvärr finns det så extremt mycket fördommar mellan de olika sporterna som sätter käppar i hjulen för utvecklingen, åt båda håll! Visserligen har det hänt mycket nu under de senaste åren i och med monténs frammarsh iSverige. På så sätt har fler "ridtjejer" blivit lockade att testa på travet, många utav dem tar senare ut även körlicenser.
Travvärlden skulle behöva ta del om ridvärldens kunskaper gällande mjukgörande, lösgjordhet och bärighet för att få en mer hållbar häst, medan ridvärlden skulle behöva ta del av travets kunskaper gällande konditionsträning och skadehantering. Ridhästar har överlag ett ganska taskigt flås, de behöver absolut inte komma upp i samma kondition som travhästarna, men jag tror att ridhästarna skulle utvecklas av att få bättre ork.
Jag känner att jag har haft mycket nytta av mina ridkunskaper från ridskolan. Nu red jag inte så länge på ridskolan. Jag började när jag var 7 och slutade när jag blev 13. Då började jag på ridhögstadium, men tyvärr kan jag inte säga att jag tyckte att mina ridkunskaper utvecklades något markant under de tre åren. Vi var på så olika nivåer att lektionerna blev väldigt basic för oss som kunde lite mer vilket gjorde att jag tappade motivationen lite. Att börja jobba med skänkelvikningar & framdelsvändninga vid11 års ålder för att sedan få fortsätta traggla detta till jag var 16 kändes sådär... Även om jag inte satte dem prickfritt och självklart behövde träna mer på dessa, så ville jag ju lära mig öppna, sluta, bakdelsvändning osv.
Eftersom jag nu sedan jag var 17 inte har suttit på en ridhäst, utan bara ridit "travardressyr" så har jag klarat mig rätt bra ändå. Men jag känner att jag själv vill utvecklas mer. Min lilla gråa häst fick träna öppnor redan i somras, men för töm, vilket hon faktiskt klarade av. Hon har en bra kropp för att kunna fungera även som ridhäst, då hon är ganska kort i ryggen.
Känner att jag kom ifrån grundtanken med inlägget lite... Men var tror du? Är det bra med varierad träning? Borde vi ha ett större utbyte mellan sporterna? Har vi att lära av varandra?
