Som så många andra så får väl även jag skriva en summering av året. 

 

I montéväg har det varit mitt överlägset sämsta år någonsin med 13 ridna lopp, 0 segrar, 0 andra platser, 0 tredje och ynka 11 100:- inridna... !!! Året började bra med höga förhoppningar. Jag hade börjat rida många fina hästar åt Pelle, bl.a. Lynn Palema, Lilo, Girlpower Dynamite, Big Mama Dynamite, I Am Dynamite och sist men inte minst, Red Hot Dynamite!

Jag började montéåret direkt den 1 januari genom att rida Lilo i ett montélopp på Solvalla. Förvätningarna var höge eftersom hon hade gått ruskigt bra i travloppen innan och varit rent sagt grym i provlopp i monté. Jag fick direktiven att rida lugnt från start då hon lätt kan bli för pigg annars. Red lugnt fram bakom bilen som släppte och det hände absolut ingenting! Hon lunkade med fältet i makligt tempo och tog inte i för 5 öre. Jag hamnade i rygg på Åsa Svensson, helt okej. Min plan var då att försöka hänga på när hon skulle rida framåt. Sagt och inte gjort... Lilo ökade inte det minsta utan fortsatte i sitt tempo. Jag fick börja jobba rejält på henne för att hon inte skulle bli avhängd... Men 300 m kvar gick ljuset upp för henne, då förstod hon vad jag ville och gick ett ruskigt upplopp och spurtade sig till en femteplats. Besvikelsen var ganska stor, men vi såg fram emot nästa lopp, då hon förmodligen skulle vara bättre. Men det blev inga lopp på henne. Efter vinsten i Diamantstoförsöket i februari blev hon sliten och fick sedan vila. Nu under hösten har vi inte hittat ett enda bra montélopp åt henne...

 

Lynn, Girlpower och I Am blev det aldrig något med. Lynn blev för het när jag red henne i högre tempon, Girlpower orkade inte med sig själv under sadel, men blev riktigt fin att rida dressyr och galoppjobb på. I Am var hur fin som helst hemma men presterade inte alls i loppen, så han blev utleasad. 

Big Mama testade vi i ett provlopp, ett kval och ett löp. Hon var den som absolut skulle kunna hävda sig i montéloppen, men det loppet vi startade i var väldigt tufft för henne och hon blev första utan pengar efter en godkänd insats. 

 

 

Red Hot då... Han var jättefin under ridturerna hemma och vi planderade in ett banjobb under sadel med honom i slutet av januari. Men så hände det som inte fick hända... Red fastnade med hoven mellan två frusna lerkocklor i hagen när han skulle svänga runt och krossar då hela kotan & kotbenet och får dessutom en spiralfraktur. Han blev utdömd direkt på plats av veterinären, men efter några samtal lyckades Pelle & Leffe få tag på en veterinär som tror sig kunna rädda livet på Red. Sagt och gjort. Red stod på Strömsholm i två månader (tror jag att det var) och kom sedan hem igen. Det hade varit en komplicerad operation, men han hade klarat det. Pelle & Leffe kämpade med honom hela våren och sommaren. Han skulle ha gips, bandage, mediciner m.m. Idag är Red Hot pigg och glad och verkar vara nöjd med livet. Han går utan större problem i hagen, men eftersom skelettet i kotan växt ihop han han inte böja på kotan eller hovleden, så det ser lite lustigt ut när han går & när han springer så lyfter han helst på benet. Men han stödjer på det och hela hästen utstrålar livsglädje, så jag är glad att de tog risken och räddade denna underbara häst! Men jag kan inte säga att jag inte är lite ledsen över att inte ha fått testa honom i monté. Han hade förmodligen blivit en ruggig montéhäst! Med sin storlek och skalle, dessutom var har hur fin som helst i de lätta jobb jag han göra med honom...

 

 

 

Harryettie, min egen lilla tjej, har ju bara varit 2 år gammal så där har det inte hänt mycket inom hennes montékarriär ;) Hon har tränat på riktigt bra, men har tyvärr haft en väldig otur med sparkar, skador och förkylningar (för både henne & mig) så träningen i slutet av våren och början av sommaren blev näst intill obefintlig. Hon vilade drygt en månad i juni. Nu, strax innan jul så satt jag på henne för första gången och hon är född inriden! Hon var jätteläcker och hur fin som helst att rida (de 5 min jag satt på henne :P). 

 

 

Annars har jag varit tillbaka på GIH hela det här året, gjorde en häftig resa till Abisko-Björkliden under vinterfriluftslivsutbildningen. Jag har skrivit min examensuppsats på avancerad nivå och slutligen fått min examen! (när jag är klar med några restuppgifter) & Nu har jag även fått jobb!

 

 

Att det här året skulle bli något av ett mellanår (bottenår) gällande montén är egentligen inte helt oväntat. Jag har inte haft den tid jag velat till att träna (varken mig själv eller hästarna) i och med att det var sista året p skolan. När jag dessutom inte har någon egen häst att rida och träna på så sjunker motivationen ytterligare. 

 

Däremot finns det andra saker som har gjort året fantastiskt! Jag blev bl.a. tillsammans med Pelle, som jagnälskar nå helt otroligt mycket! Monita och Montró har fick varsinna underbara stoföl, jag har som sagt tagit min examen (snart), fått jobb och arbetat med världens underbaraste lilla grå pålle! Dessutom så har Monita som varit halt sedan september -11, äntligen blivit bättre, tack vare ett mirakelpulver och båda fölen har blivit sålda till underbara nya ägare (Måntoka - Lovisa & Måntuva - Thilda).

 

2013 kommer att bli ett bra år! Lilla grå ska försiktigt börja ridas och om allt går som det ska är det planerat att hon ska starta i höst. Jag kommer att arbeta på en jättehärlig skola. Är tillsammans och letar boende med världens underbarast pojkvän! I slutet av januari ska vi dessutom åka på en 14 dagars all-inclusive resa till Kap Verde. Lilo har blivit tokladdad att rida, så nu SKA vi ut i monté! Jag ska dessutom ta tag i gymmandet nu igen (när jag inte behöver spendera minst 4 timmar om dagen att ta mig till och från sthlm) och känner mig mycket med taggad inför vad som ska hända.