I går var jag ute och körde Lillan på förmiddagen. Det var ca -9 grader kallt och strålande sol, hur mysigt som helst! Vi körde bakvägen bort till slingan, joggade in på Håkan B's slinga och pulsade i snön. Hon kämpade på bra och var hela tiden pigg och glad. men hon blev rätt rejält trött.

Direkt efteråt var jag tvungen att åka till travskolan för att jobba & efter någon timme ringer Peller och berättar att hon fått korsförlamning... Underbart.. NOT!

Han var iaf ute och gick med henne tills det släppte och fortsatte sen att gå ca 15 minuter varje timme tills jag kom hem. Väl hemma gick jag ut till henne för att se hur hon mådde. Hon var mycket bättre, men för säkerhets skull gick även jag en sväng med henne. Hon var lite småstel till en början, men efter bara 5 minuter släppte det och sedan var det (som vanligt) hon som var ute och gick med mig. Kvastande, frustande och dansande runt mig och då antar jag att hon kände sig bra igen ;)

Idag var det istället Lilos tur att åka på korsförlamning... det är det här kalla jäkla vädret som orsakar det! Vi måste helt enkelt vara ännu snabbare med att kasta på täckerna efter träningen.