Den lilla hingst som föddes här om veckan har vuxit på sig en hel del.

 

 

 

Igår tänkte jag att det var dags att återuppta ridträningen med Lillan. Det gick väl sådär.

Själva träningen gick bra eftersom vi mest joggade och Lillan var som vanligt pigg och glad. Dock orkade hon 

inte gå i form så länge vilket troligtvis beror på hennes felmuskling.
Men precis då vi skulle vända av Hockeys slinga (där vi red) lyckades hon snubbla till och trampa av skon på vänster fram. Hon blir nästan blockhalt då så det var bara att hoppa av och leda henne hem.
När mamma såg oss komma gåendes trodde hon genast att något hade hänt och att jag blivit avslängd men så illa var det inte. ;)

I morgon får Pelle slå på en ny sko igen.

 

För en vecka sedan var vi nere på bana med Delicius och Lillan. Deli skulle  spring med sllskap och Lillan skulle vara sparring.
De gick 2640 m och Deli var jätteduktig så snart är det dags för provlopp för henne innan det blir dags för kval.
Lillan sprang knackigt och in på upploppet orkade hon inte hålla ihop travet utan började galoppera. Hon var väldigt slut i musklerna och hon fick därför fortsätta galoppera in i mål.

Vår equiterapeut har varit ute och behandlat henne igen och hon är bättre men lite muskelöm var hon allt och dessutom hade hon en liten låsning i nacken och bogen. Men hon var ändå klart bättre. Så vi fortsätter att träna på så att hon får muskler på rätt plats och någon start blir det nog inte förrän till hösten. Däremot kommer hon att börja ridas mer i sommar och ev. kommer hon få gå en tid på bete med mina ponnysar hemme hos mamma och pappa.

 

 

För några veckor sedan var pappa "Rocke" på Sundbyholm för att leda deffileringen till ett lopp tillsammans med sin son "Spöket". Naturligtvis var vi där och både fotade och klappade på fina "pappa".

 

Så var det då dags för start igen. Vi hade inga direkta förväntningar på henne den här gången, då det var ett ganska tufft gäng hon skulle möta. Så både jag och Pelle var väldigt avslappnade. Då Oskar bara hade henne att köra under kvällen så körde han henne i båda värmningarna. 

I andra värmningen ökade han på med henne ganska rejält ca 400 meter och när han kom av banan såg han ut ungefär som Lovisa brukar göra när hon är nöjd med värmningen: ett stort leende över hela ansiktet! Han var ruskigt nöjd med henne och hon hade sett bra mycket bättre ut än tidigare! Helenas behandling verkade ha hjälpt henne att få loss bogarna, så nu fick hon ut framsteget betydligt mer än tidigare och hade inte en antydan till att vara rullig. Så nu steg förväntningarna och vi började hoppas på att hon skulle vara ganska långt fram, kanske t.o.m. bland de tre första.

 

Hon var fortsatt fin i provstarten och när starten gick tog hon ganska lätt ledningen men fick efter en rejäl tryckare släppa till Marcus Melanders häst och fick istället positionen som rygg ledaren. De öppnade 500 meter på 17,2 och varvet på 18,5. Lillan låg fortfarande med bra i rygg och så fortfarande väldigt pigg ut. Men ungefär 7-800 kvar började problemet. Hon började helt plötsligt att hänga töm, rejält! Hon hängde mer och mer och när det var 3-400 meter kvar var det knappt att hon kunde trava. Oskar hade då för länge sen slutat driva på henne och försökte bara få henne att trava hela vägen in i mål. Hon stapplade in i mål som första utan pengar på 20,3. 

 

Vi förstod ingenting av vad som hade hänt. Oskar förstod inte heller, han sa att hon hade ju fortfarande varit pigg, men det var som att hon inte orkade hålla ihop travet. Hon har aldrig hängt töm ens det minsta lilla och benen lydde henne knappt. Hon var så trött när hon kom upp till stallet.

 

Efter lite snack och funderande kom vi på vad vi tror att svaret. Helena hittade ju ganska många låsningar på henne, framförallt ett par rejäla i bogen som påverkar framsteget, men hon var även sned i korset och öm i manken. Så nu när hon fått loss alla låsningar har Lillan fått ett nytt rörelsemönster. Hon har börjat jobba med muskler hon inte använt på samma sätt tidigare och fick förmodligen som kramp i loppet. Hon blev så muskeltrött att hon inte fick ihop travet alls. 

 

I dag kände Pelle igenom henne och hon var rejält öm i musklerna, precis där hon haft låsningarna. Stackars lilla gumman! Jag frågade ändå Helena om hon trodde att hon verkligen kunde starta så tätt inpå (dryga två veckor) och det skulle inte vara några problem trodde hon, men det är tydligt att vissa hästar reagerar starkare på behandlignar än andra. Framförallt när låsningarna sitter så att rörelsemönstret ändras. 

 

Så nu kommer det förmodligen att ta ett tag innan det blir dags för start igen. Lillan ska fortsätta behandlas av Helena för att underhållas och se till att låsningarna inte kommer tillbaka. Hon ska få träna på hemma för att bygga och träna upp de nya musklerna och ridas lite mjukgörande. Sen när hon kommer tillbaka så tror jag att hon kan vara farlig! För nu verkar hon ha börjat förstå lite vad det är meningen att hon ska göra i loppen! 

Eftersnack