Även idag longerade jag Delicious. Hon var direkt med på noterna och jobbade på bra. Jag tror att det är otroligt nyttigt för henne att arbeta på lite annat sätt än att bara springa. 

 

Bjuder på lite bilder från idag.

I dag var jag iväg till sjukhuset och fick äntligen ta bort gipset. Nu har jag istället en skena runt tummen och handen som stabiliserar tummen så att jag inte kan vika den utåt. Jag har även fått ett papper med övninga som jag ska göra några gånger om dagen. Som tur är får jag nu äntligen köra igen. Så idag körde jag Lillan ihop med Pelle och Lilo. Det känns alltid när hon har stått lite längre än normalt (3 dagar istället får 1-2) för man riktigt känner hur energin sprutar ur henne!

 

 Vi körde 6 intervaller på Hockey's slinga. Lillan hakade på Lilo bra under de tre  första intervallerna och fick sedan gå de sista tre i ledningen. Hon spang på bra och var pigg och glad :)

 

 

Igår prövade jag även att tömlongera Delicious för första gången, men hon tyckte att det var jättekonstigt och jobbigt, så idag satte jag istället på en snodd och longerlina. Det fungerade mycket bättre, dessutom hade jag nu "min" pisk, en riktig ganska lång körpisk, mycket skönare än travpiskorna eller longerspö. Hon förstod ganska snabbt vad hon skulle göra och jobbade på riktigt bra.

Även idag körde Pelle Lillan, idag ihop med Leffe och Lilo. De körde några intervaller på Hockeys slinga. Förmodligen kändes Lillan ruskigt bra även idag för när jag frågade hur hon var sa han bara bra och sedan log han mycket lurigt. Samma sak med pulsen, Pelle ler bara för sig själv och traskar sedan iväg utan att säga något till mig. Så pass bra har jag i alla fall lärt känna honom nu så att när han bara ler sådär och inte säger något så är det bra. Ju mindre han säger desto bättre är det ;) 

 

I morgon börjar min första av två jobbveckor på travskolan. Den här veckan är det dagläger med knattar och veckan efter är det dags för mitt montéläger. På tisdag är det som sagt dags för Lillan att gå provlopp igen, det ska bli spännande att se henne från sidan när Pelle kör. Hoppas hon sköter sig nu min lilla prinsessa!

 

Eftersom jag inte kan köra nu så får Pelle köra Lillan istället. Han var ute med henne igår på förmiddagen. De skrittade och joggade bort till Håkan B's slinga. Där joggade han fram och tillbaka och körde sedan bakvägen hem igen. På slingan lät han henne sträcka ut en sträcka på 300-400 meter och berättade att hon kändes i stil med Sahara och hade gåshud på armen och att hon lätt var bland topp 10 av de hästar han kört! Och det måste ändå vara rätt okej! :D Pelle har ju jobbat med och kört ganska många bra hästar som Red Hot Dynamite, Sahara Dynamite, Jaded m.fl.

 

Så jag är nöjd :D

Sitter här med min trasiga hand och får inte göra någonting... Idag kom en liten shettiskorsning hem till ponnyerna, den är här för inkörning och kommer att gå hos oss under en månad till att börja med ochså får vi se sen hur långt vi har kommit. Det är ett jättetrevligt litet sto på 3 år som heter Achibalds Little Princess a.k.a. Pyttelina. Hon ser nästan helt vit ut nu men är registrarad som rödskimmel, tigrarad melerad. Tigreringen är lätt att se på mule, ögon och i skap, men skimmelfärgen är mycket difus. Både jag och mamma gissade på att hon var en mycket ljus isabell möjligen isabellskäck, då hon fläckvis är lite gulare. 

Den här veckan var det jag själv som valde veckans ämne. Tyvärr blev det väldigt dålig respons på ämnet, trots att i alla fall jag tycker att det är en väldigt intressant punkt. Alla tränar vi olika, men många är så himla rädda för att dela med sig utav sina träningsknep och idéer, och jag förstår inte varför? Jag är övertygad om att även om jag nu skulle börja träna Lillan på samma sätt som Svanstedt tränar sina hästar, så kommer inte hon att vara någon vinnare som drar in flera miljoner... Och om hon nu skulle göra det så var det väl en riktig lyckoträff! Av de erfarenheter jag har så anser jag att olika träning passar olika hästar. Det finns nog nästan lika många olika sätt att träna på som det finns hästar...

 

 

Men för att återgå då till min egen träning av mina hästar. Jag har hittills bara haft två egna stora hästar Lasse och Lillan. Sen har jag ju hjälpt till en hel del i stallen jag jobbat och hos Pelle. I regel har mina egna hästar gått 2 hårdare pass i veckan och sen ev ett tredje som då är medelhårt. Exempelvis att jag kör 6 intervaller två utav dagarna och sedan bara 4 intervaller eller en rejäl motionstur på 1,5 - 2 mil den tredje dagen.

 

Däremellan varvas träningen (beroende på hur mycket tid jag har) med dressyr i hagen eller i skogen, lugna skritturer, rida i skogen, lugna motionsjobb under milen framför vagn eller under sadel. För ett tag sedan började även jag & Erica med vår nya träningsmetod; simträning! Nu återstår det bara att få i hästarna i vattnet! Nästa gång får någon utav mina badglada ponnyer följa med som draghjälp :)

 

 

De hårdare passen jag kör nu med Lillan sker antingen på:

Hockey's slinga - en grusslinga som är halvtung där första 600 meterna går på en raksträcka för att sedan svänga upp i skogen och gå uppför i en backe i ca 600 meter, därefter sluttar slingan nedåt igen i ca 300 meter och då är man tillbaka vid början igen. När vi kör intervallerna där så får hästarna springa på i 1.50-2.10 tempo på rakan och upp för backen för att sedan skritta nedför. 

 

Håkan B's sandraka: 600-700 meter rakbana med sand vilket gör banan något tyngre, banan sluttar även svagt uppför. Det är även här jag rider galoppintervallerna på de hästar som galopptränar. Dock var det mer sand förra året, vilket gjorde banan ännu lite tyngre. Med Lillan har jag nu kört "dubbelintervaller" dvs kört uppför vänt och kört tillbaka i samma tempo utan skritt mellan. Efter att ha gått fram&tillbaka skrittar vi ca 2 minuter. 

 

Hockey's rakbana: 900 meters rakbana. Intervaller runt 1.40-tempo. Här kör vi väldigt sällan.

 

Håkan B's slinga: På slingan till sandbanan finns en raksträcka som är ca 1km lång och lätt kuperad. Här har vi också kört intervaller när det passar.

 

Thomas backe & E20-backen: 2 backar som man bara kan köra i vintertid när det finns snö. Thomas backe är något längre och börjar med en svagsluttning för att sedan avslutas med en rejäl stigning. E20 är kortare men har en jämn stigning hela vägen. 

 

Jag och Lillan voltade ju som sagt sist vi var ute. Hon klarade sig riktigt bra och jag fick ont i tummen, men var ganska säker på att det bara var en stukning. Jag åkte till jobbet som vanligt på onsdagen, men eftersom jag inte kunde greppa något med högerhanden så fick mina otroligt gulliga elever hjälpa till att skriva, ta närvaro och bära ut materialet. Väl hemma efter jobbet lossade jag på bandaget för att se hur tummen såg ut. Den var rejält svullen och gick att böja utåt i en väldigt onaturlig rikting. Så när Pelle väl kom hem från jobbet skjutsade han mig till akuten. Väl där undersöker de mig och röntgar tummen. Röntgen visdae ingenting, men även läkaren anser att tummen inte är hel.Tydligen är det en ganska ovanlig händelse och flera AT-läkare får komma in för att titta, klämma och böja min tumme för att lära dig hur det ska kännas. Läkaren berättar att det måste operaras och jag får tid för operation redan dagen efter.

 

Det som har hänt är att senan som gör att man kan greppa saker med tummen, böja den inåt mot handen och håller emot så att man inte kan vika tummen utåt, den senan har gått av. Så det  blir fasta från midnatt och klockan 11 ska jag vara på sjukhuset för att förbereda operation som skulle bli av strax efter lunch. Men på grund utavmånga akutfall skjuts min operation upp mer och mer. Vid 13 kommer en läkare och lägger en plexibedövning, vilket innebär att de bedövar en nerv i axeln som går ner i armen. Så min arm hängde som ett dött köttstycke restan av eftermiddagen och kvällen. Jag kände ingenting och kunde inte kontrollera den överhuvudtaget! Hur skumt som helst!

 

Vid kl 20 får jag äntligen komma in till operation och runt 22 var jag äntligen hemma igen. De sydde ihop senan och   lade på en gipsskena som jag nu ska gå med i två veckor, efter det blir det 4 veckor med en plastskena. Då ska jag dock använda handen, men utan belastning. 

 

Så nu får jag inte göra någonting... Pelle och Leffe hjälper mig att mocka och fodra, de hjälper även till med att köra henne. Planen är att hon ska gå provlopp igen om ca 10 dagar och då kommer förmodligen Leffe att köra henne. Pelle ska ut och köra henne en lugnare tur idag för att se hur hon känns. Hon far runt som en galning i hagen,så det verkar inte vara något större fel på henne :)

   

I fredags åkte jag och mamma iväg med en av mina ponnyer, Monita, till Leksand. Hon ska dit på betäckning med superläckre Marlon S. En underbart snygg hingst som även gått bra på travet. Han bor normalt en bra bit söderut så det gäller att passa på nu när han står "nära". Bara drygt 20 mil ;)

 

 

Monita var väldigt lycklig över att få åka transport och hoppades nog på att få tävla. Så det var till en början en ganska besviken Monita som lastades av vid Marlons hage. Ihopsläppet gick bra, hon är inte helt accepterad av flocken än, utan håller sig lite i utkanten. Men det ska nog bli bra senare. Dock var det lite jobbigt att lämna kvar henne där då hon aldrig har bott någon annanstans än hemma hos oss! 

 

Så nu håller vi tummarna för att det blir en liten fin fölis nästa sommar! Gärna en liten ljusfux :)

 

 

 

 

Snart är det äntligen dags för sommarlov, jag har min sista lektion med eleverna imorgon, på fredag är det skolavslutning & nästa vecka återstår det bara lite planeringsarbete. I dag har jag iaf hoppat upp på Mardi Gras för första gången. Jag är egentligen inte jättesugen på att rida en tvååring, men då hon inte riktigt fungerar för vagn så ska vi testa vad hon säger om att bli riden. Dessutom är hon enorm! Hon har vuxit så otroligt mycket nu under våren och är bra mycket större än både Lillan & Lilo. Att hon dessutom är hyfsat välmusklad och rejäl i typen skadar ju inte direkt. Vi sadlade på henne och sedan hoppade jag upp inne i stallet och där stod vi tills hon slappnade av, hon var rätt spänd till en början. När hon väl slappnat av och inte brydde sig om att jag rörde mig uppei sadeln så knäppte vi loss och Leffe ledde henne runt ett varv i lilla hagen innan vi gick in i stallet igen. Eftersom hon kan vara lite knepig så besämde vi att det är bättre att vi tar det överdrivet försiktigt så att hon inte blir rädd för ridningen. Men idag skötte hon sig över förväntan :)

 

Direkt efteråt hämtade jag Lillan och  tog en liten tur med henne. Vi red över vägen för att ridai grusgropen, men då det var en lastbil där och arbetade så fick vi vända. Vi red istället upp till skogen, red några varv där och på vägen hem skullevi hoppa över vårt vanliga "hinder", men då gick något fel. Lillan hade typ glömt hur man lyfter på fötterna vilket resulterade i en kullerbytta för både henne och mig. Det snurrade rätt bra, men vi var båda snabbt på fötter igen. Lillan fick ett sår på insidan av skenbenet som blödde rätt rejält så redan när vi gick hemåt ringde jag vår veterinär för att fråga om råd. Då han bara var 200 meter från stallet så kom han förbi och tittade till henne. Det var inget farligt sår då det låg på ett "bra" ställe och inte helkler var så djupt, men med tanke på infektionsrisken så här på sommaren så fick jag en spruta penicillinsalva att spruta i såret. Hon var inge halt efter vurpan och inte heller senare på kvällen så förhoppningsvis har hon klarat sig bra. Men hon är säkert lite stel imorgon, vilket jag också med största sannorlikhet kommer vara. Eftersom jag ridit Mardi precis innan så hade jag fortfarande säkerhetsvästen på mig, vilket säkert hjälpte en del. Så jag klarade mig med endast en stukad tumme och allmänt öm kropp.

 

Bästa Erica har nu även kommit hem från sin semester i Kanada och berättade att hon fått nya bilder på sitt förra varmblod (nu äger hon kallblodet Trollglänta). Han heter Ancora Wine och är numera ridtravare och debuterade i helgen 1.00 m hoppning och klarade det med bravur! Det är jättekul att det fungerar så bra med honom. Jag har tidigare tävlat monté på honom och vi har tillsammans tagit två segrar.

 

Sista söndagen i maj var vi, precis som ca 25 000 andra, på plats för att se elitloppet. Dagen började med kanonväder och vi såg fram emot en härig dag. Redan kl 6.00 åkte vi hemifrån och strax efter 7 stod vi utanför grindarna och köade. Vi hittade ett par riktigt bra platser strax efter mål.

 

Först ut var ponnyloppet för russen. Tuffing var snabb ut från start men fick en hårt pressande Ernst Ronaldo utvändigt in på upploppet för första varvet. Varvet kvar övertog Ronaldo ledningen och försökte dra ifrån. I utgången av sista sväng styrde Camilla ut Tuffing som lade in en extra växel och vann loppet enkelt för tredje året i rad. 

 

 

Nästa höjdpunkt var Elitloppsmontén. Snabb ut var Limerick & Malin Berås, men 1100 kvar gick Safari Dream om och drog iväg i ett dundrande tempo! Men in mot sista sväng tog klungan ikapp och in på upploppet kunde Having Said That koppla greppet och hålla undan för Prince de Montfort. 

 

Under invigningen var det Lillans pappa, underbaraste & finaste Majesty of Rock som fick gå först med det rosa Elitloppstäcket och legenden Stig H Johansson i vagnen! Halvvägs in i invigningen började det regna...

 

Första loppet inom V75 så vann "min" häst. Delicious U.S. Jag sa långt innan att den skulle vinna, bara för att den hade så fint namn, nästan som vår Delicious Dynamite :)

 

Efter andra Elitloppsförsöket åkte vi hem igen. Det var så jäkla kallt, blött och tråkigt!

 

 

Har firats genom att köra en massa hästar :) Först ut var Lillan, vi körde bort till Håkan B's slinga och körde "dubbelintervaller" i tungsanden med pulsmätare. Men mätaren trilskades hela tiden och ville inte fungera som den ville på vägen dit. Så innan vi körde ut på sanden stannade jag, hoppade ut och försökte fixa mätaren (ett utav fästerna till själva mätaren hade lossat), undertiden tog Lillan en matpaus. När jag väl var klar passade hon på att ta en rejäl tugga gräs som sedan blev kvar i munnen under de första två intervallerna. 

 

Hon är ändå rätt skön på så sätt att detär aldrig några problem att stanna och hoppa ur vagnen för att fixa saker. Hon fick iaf gå 4 stycken "dubbelintervaller" i sanden och tog det hela med ro. Väl tillbaka i stallet låg hon på 59 i puls. 

När Lillan var klar åkte vi till ponnyerna, Pelle verkade Monita och åkte sedan hem. Jag & Thilda stack ut två turer. Först med Panter & Montró, jag körde Panter & hon red Tro i tävlingssadeln. Trots att Panter mest vilat sista tiden har han knappt tappat någon ork alls. Körde med pulsmätare på honom oxå just för att se till att haninte behövde ta ut sig överdrivet mycket. De gick två intervaller i sjöbacken och en i timmerbacken. I sjöbacken kom han upp i 205 i puls en kort bit. Det är bra, för jag tycker att det är svårt att få ponnyerna att ta i ordentligt i träning, de går ofta på halvfart. Men de visar att sjöbacken är lagom jobbig för dem att springa upp för.

 

Panter skötte sig riktigt bra, lagom pigg och lyssnade på mig. Men Tro, hon var totalt galen! Hon skulle bara gasa järnet hela tiden, absolut inte skritta. Så fort vi skrittade längre än 30 sekunder så började hon studsa och försöka småresa sig och när vi väl travade krökte hon in nosen så att Thilda inte skulle kunna hålla emot henne. Så hon fick spendera större delen av turen i rygg på Panter. Känns bra taggar inför söndagens tävlingar ;)

 

 

 

Jag är verkligen värdelös bloggare just nu! Som tur är har jag ju inte någon jättestor blogg, utan endast några få trogna läsare <3 Sist jag skrev något om pållarna var efter Lillskruttans provlopp. I lördags åkte jag iväg på hopptävling med Montró & Alva. De fick två retliga stopp i LD:n & ett riktigt tråkigt stopp i LC:n. De red riktigt snyggt och bra i LC:n, så det var tråkigt att stoppet kom. De har ju inte hunnit träna ihop sen förra tävlingen, så den här tävlingen blev lite mer som en träning. Men vi tar nya tag och letar efter nya tävlingar. I måndags körde jag Lillan 6 intervaller på slingan. Fick ingen ordning på pulsmätaren, så jag fick köra på känsla. Trots detta hade hon låga 57 efter passet.

 

Igår red jag henne en sväng i skogen. Vi tog hackamoret och tog en riktig mystur. Vi jobbade lite mjukgörande i skogen och på en äng inne i skogen. På vägen hem gick vi bakvägen runt hagarna och Lillan passade på att ta några matpauser. Det är skönt med lite kravlösa turer ibland.

 

För några veckor sedan la jag upp en länk om serien "Mitt liv som jockey" där Musse tränar upp sig och försöker ta amatörlicens som galoppjockey. Nu har det kommit ut några fler avsnitt. 

 

Ni som inte sett det tidigare så har ni avsnitt 1 här.

 

 

 

 

 

Det är en väldigt rolig serie och den visar många bra övningar som även kan passa oss montéryttare :)